Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Åkianerna. En kulturbild från Gustaf III:s dagar. Av Emma Bendz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A k i an erna
Då berättelserna om de Äkianska
villfarelserna blevo alltmera oroande,
beslöt kyrkoherden i församlingen, prosten
Bengt Ekeberg, att inskrida. Som han
själv av sjukdom var hindrad att begiva
sig den långa, svårtillgängliga vägen till
Östergöhl, sände han sin komminister,
pastor Nylander, i sitt ställe.
Separatisterna hade åtlytt kallelsen att då vara
samlade, men till sin förvåning blev
Nylander synnerligen ovänligt mottagen,
och de förklarade, att de nu fått större
ljus än förut, och att predikoämbetet
icke är sådant, som det efter Kristi och
apostlarnas föredöme bör vara.
Då nu verklig fara syntes föreligga,
kallades huvudmännen för rörelsen den
16 november 1784 till prästgården. Under
samtal lyckades prosten Ekeberg nu att
utröna det väsentliga av deras
villfarelser, vilka han senare i brev meddelade
kontraktsprosten Ruda i Kinnaryd. De
voro i korthet följande:
» — Att de döma ganska hårt om sin
nästa, föregivande att ingen bliver salig, som
ej träder i deras samfund.
De hava sådana tankar om Guds försyn,
att ban omedelbart skall bevara deras hus,
kreatur och annan egendom, oaktat de den
icke vårda.
De hålla det icke betänkligt att den ene
maken håller sig från den andre samt från sitt
hushåll och sina barn i flera dagar för att öva
gudaktighet med läsning, bön o. s. v.
De påstå att prästerna äro världsliga, och
fast de predika väl, så är det utan kraft; att
de hava mycket bekymmer om sin hållning och
vid likpredikningar prisa dem saliga, som det
icke förtjäna.
Allting skall vara överdrivet, deras bön
ske med mycket affekterat, högt tal; icke äta
t. ex. ett äpple eller ett päron, utan att det
genom bön välsignats; icke sova middag om
sommaren utan läsa, blir någon tung och
sömnig efter maten, kallas det en djävlasömn.
De sägas väl föregiva syner och
uppenbarelser och således stöta på entusiasmus, men
dock hava de intet annat velat tillstå, än att
det är en kraftig väckelse i dem.»
Ovannämnda samtal slutade med all-
varliga förmaningar från prostens sida,
vilka dock ej tycktes göra det minsta
intryck på separatisterna. Lika litet
brydde de sig om den varning, som
kort därefter offentligen tilldelades dem
från predikstolen. Deras övermod var
i ständigt tilltagande, och då pastor
Nylander återigen besökte Ake,
uppmanades han av denne att strax falla ned
och göra syndabekännelse.
Äntligen fann kontraktsprosten Ruda
sig föranlåten att i en utförlig skrivelse
underrätta Högv. Consistorium i Växjö
om de Äkianska villfarelserna och
prästerskapets maktlöshet gentemot »detta
förvillade folket». I ett snävt svar, som
innehöll en otvetydig skrapa med
anledning av prostens dröjsmål att
underrätta domkapitlet, ålades han »att utan
minsta försummelse begiva sig till
Elme-boda och i Vederbörande Ministerii
närvaro göra sig noga underrättad om,
vari de anmälda religionsnyheter
bestodo, vad anstalt till deras avböjande
blivit vidtagna och i vad måtto
Krono-betjeningens biträde blivit rekvirerat,
samt därefter fordersammast till
Consistorium inkomma med utförlig berättelse
om allt detta.»
I närvaro av kontraktsprosten Ruda
samt prästerskapet i församlingen jämte
kyrkovärdar och nämndemän hölls alltså
med separatisterna ett nytt förhör i
Elmeboda. Prosten kunde efteråt till
domkapitlet inberätta, »att de i
allmänhet ådagalade nöjaktiga bevis om en
renlärig och vacker kunskap, men att
de voro fräcka och övermodiga, och
läto undfalla sig smädliga och orimliga
uttryck om prästerna i allmänhet.»
Vid det ändlösa förhöret, som
onekligen visar stort nit från prästerskapets
sida, tillfrågades Åke, om han ansåg
att den Hel. Skrift vore det enda
rättesnöret för vår tro och leverne, varpå
han gav det försiktiga svaret: »Den Hel.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
