Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om Sigbjørn Obstfelder. En studie. Av Tage Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigbjørn Obstfelder. Buste i gr a ti i t av Gustav Vigeland.
Om Sigbjørn Obstfelder
En studie
Av Tage Atirell
J
EG HA VDE en gang en tanke
om Gud, men den har jeg
glemt — — —
Så kom en kväll i något
lag ett stilla inlägg från Sigbjørn Obstfelder.
Som vanligt var han väl i kretsen ensam
om att sitta och leta efter och lyssna fram
den rytm han städs och allestäds drogs
emot. Och det är heller ej säkert att hans
ord klingade in mot någon resonnansbotten
och medvetet blevo till vad de voro och
äro — en självbekännelse från djupen av
hans inre — en av de »Obstfelderske
sætninger», som likt glimtar av sol lysa
en hög klarhet över hans väg och liv, en
själs lidandes- och lyckohistoria, ett sinnes
vältrande kamp och snyftande ensamhet,
ett hjärtas längtan och jublande anammelse.
217
Glemt — men glömt så som en barnidyll
tonar bort vid de paradisiska nejdernas
horisont fjärran från ungdoms- och
mannaårs ökenstigar — den glömska som rör
vid allt vad människa nämns och trollar
bort skenet över lustgårdens ängder. Det
som svann blev det icke ens tid att vända
sig om och se efter . . . Men när myllret
drog förbi, jagade förbi, det långa tåget
av krälande, strävande varelser, varenda
en riden av sin klösande, pådrivande chimär,
stod där en ensam poet vid vägkanten och
såg bort mot solfallet över det förlovade
landet. Såg och skälvde och tänkte på,
var den blev av, drömmen och tanken om
Gud. När han rycktes med igen hörde
han inte längre ihop med skarorna och
jäktet — där brann en rosenskimrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
