Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Om Sigbjørn Obstfelder. En studie. Av Tage Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sigbjørn Obstfelder
Sigbjørn Obstfelder. Litografi av Edvard Munch. 189J.
Yinduerne skal stå åbne.
Sommernatten skal stryge henover den hvide pude,
skal spejle sig i Torneroses øienstene.
Og når dagen gryr kommer der en fugl
ind fra øst, flyver gjennem vor stue, flyver
ud mod vest.»
*
»En præsts dagbog» får helt visst, i
det skick den låg efter Obstfelder, anses
som ofullbordad. Påtagligt har den syftat
till en högvälvd självförklaring. Måhända
kände han, att den valda yttre formen •—
prästens dagboksbekännelser — slöt sig för
snävt om det han ville ha sagt. Kanske
tog den omsider medvetet formen av ett
testamente, hans eget sinnes slutbikt om
ångesten och smärtorna och livsjublet.
Obstfelder har gått med »En præsts dagbog»
de sista åren av sin levnad. Såg han den
ej själv färdig, blev kompositionen en
annan än han velat ge såsom den definitiva
— hur sällsamt mäktigt kröner den dock
icke hans liv och dikt. Den brusar som
av sfärers rytm och musik, den spelar för
full orkester! I vacklande och sjunkande,
så stigande på nytt i kämpande trots, i
famnande harmoni — till en symfoni över
hans grubbel och sorg och morgonröda
trånad formar sig det vackra partitur, som
heter »En præsts dagbog». Över den
flämtande heta skriften kan där komma
bländande ljus från eviga himlar och en siares
glöd och väldighet. Där finns ingen
sprucken ton, intet rapsodiskt i dessa med
bultande pulsar nedskrivna sidor. En enda
tanke, en stor och fri, ett enda bärande
motiv, som åter och åter skymtar, brytande
sig fram ur nattskum pina, dröjande kvar
över drömmande idyll, stormande in i
fjällvida syner och blossande ut i allt som är
livet, »alt, altsammen, skog og haver og
roser og dug og dis og sommer». Till en
ensam vandring under kalla vinterstjärnor
drar dagbokens sökare ut — ned till
bubblande djup, över sugande träsk, uppför
15—Ord och Bild, ji:e årg.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0253.html
