Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Askeladden. Helten i norsk eventyrdiktning. Av Georg Sverdrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Huttetu!» sa trollet. Tegning av Erik W e renskiold.
til aa vente og i mellemtiden kann möre
sig med aa fölge fiendens bevegelser.
Nervositet kjenner han ikke, frykt enda
mindre. Han vet jo at han naar som
helst kan slutte spillet — f. eks. ved aa
sprette maven op paa trollet, saa det
kan ete saa mye det vil, eller ved aa
leke blindebukk med det, til det stuper
ut i tjernet. Der er en grotesk blanding
av komikk og tragedie i disse scener.
De minner om kattens lek med musen.
At rollene er byttet om, at det er den
smaa som driver sit grusomme spill med
den store, gjör ikke komedien mindre.
Med uforlignelig rikdom paa humör og
mangel paa sentimentalitet har
eventyret her innprentet en av sine
yndlings-tanker: list gaar over makt,
menneske-klökt seirer i kampen med den raa
naturkraft.
Med opkomlingen har Askeladden
sin karriere til felles. Men ellers er der
ingen likhet. Opkomlingen söker aa
skjule sin fortid, og han er naar som
helst parat til aa fornekte den.
Askeladden er ikke et öieblikk besværet av
sit ophav. Selv naar han ferdes blandt
verdens store, kan han vise en likefrem
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
