Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Askeladden. Helten i norsk eventyrdiktning. Av Georg Sverdrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A ske lad d e n
ben. Till skogen o hugga timmer, svara
pojken. Va ska du bygga då ? fråga
gubben igen. En svinho, svara pojken.
Lägg de så bli en svinho då, mena
gubben. O hur pojken byggde o ställde
me sitt, så blev de en svinho av, då
de var färdigt.
Nu tänkte den tredje, att han o sku
försöka fara o bygga. Bröderna skratta
åt honom o mena att ingalunda han
sku gå i land me de, då int di, som
var äldre o klokare, heller hade fått de
att bli av. Men han lät dem skratta
så mycke de lyste dem, han, o tog sin
yxa på härdan o gick.
På vägen mötte han o samma gamla
gubbe som bröderna hade mött, o som
fråga på samma sätt, vart han sku gå.
Till skogen o hugga timmer, svara han
o. Va ska du bygga då? fråga gubben.
Ett skepp ska ja bygga, som ska gå
över både land o vatten, svara pojken.
Lägg de så bli då, mena gubben, han.
Pojken högg så sitt virke han o börja
bygga. O framåt gick de i duktiga tag,
för si gubben var alltid me, han, o skapa
till, han, fast di int kunde si honom.
Snart var fartyge färdigt o hade blivi
som de var tänkt: ett skepp, som kunde
segla över både land o vatten.
Vi ser: eventyret bygger de mest
vidtrekkende fölger paa denne smule
uoverensstemmelse i brödrenes
handle-maate. Det er dristig, men det er
riktig. Like saa ubetydelig som
forskjellen her i optreden, like saa dyp og
av-gjörende er motsetningen i det sind som
ligger bak.
I denne imötekommenhet skimter vi
allerede kjernen i Askeladdens natur.
Men eventyret nöier sig ikke med aa gi
et flyktig glimt av den. Atter og atter
lar det dette sindelaget utfolde sig i en
rekke typiske handlinger:
Askeladden er den gavmilde.
Han er saa glad og fornöid der han
vandrer avsted, han vil andre saa
inderlig vel, og saa opfordrer han alverden
til aa komme og dele nisten med sig.
I det tyske eventyret »Der Mann ohne
Herz» tar han nistekurven frem, aapner
den og sier:
»Den som nu har lyst til aa spise
med, han kann bare komme». Straks
kom en stor, röd okse löpende og sa:
»Har du sagt at den som har lyst til
aa spise sammen med dig, han kann
bare komme, saa vil jeg gjerne gjöre
det». »Javel, kamerat», svarte den unge
gutten, »det har jeg sagt, og du skal
faa din del». Nu begynte de aa spise,
og da de var mette og skulde til aa
På vei til lykken. Tegning av Th. Kittelsen.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
