Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En rysk banbrytare för svensk kultur. Av Hjalmar Grape
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skull rektor vid ett »kejserligt» ryskt
universitet under den Nikolaitiska
regimen! 1840 säger han, att »huvudsaken
vid författandet av en nordens historia
är att sammanföra dessa delar så, att
Rysslands historia framstår i en
intressant dager, samt bevisa, vilken lycka
det varit för de med Ryssland förenade
landskapen, att försynen givit dem en
sådan lott». Han drömmer om en rysk
kulturmission i Skandinavien och
föreslår Grot därför samma år, att man i
Helsingfors borde utge en tidskrift på
svenska, liknande Sovremennik. Denne
utgav också 1842 en Calender med
bidrag av finska och ryska författare och
med syfte att kulturellt närma
Skandinavien och Ryssland. 1841 får Grot
följande goda råd: »I din svenska
föreläsning bör du inmänga ryska fraser,
jämföra de båda språken med varandra,
framvisa vårt språks företräden m. m.
Du bör gå till väga som en klok, fin
och fjärrskådande politiker. Om vi
försöka lära finnarna ryska, förtrycka vi
ju ej dem eller förhåna dem; vi endast
rikta deras intressen.»
Sin första resa till Sverige företog
Grot 1847. Han knöt då många
förbindelser med tidens litterära storheter,
såsom Böttiger och Beskow, fru Carlén
och Fredrika Bremer. Särskilt är han
intresserad av damerna. »Madame
Carlén», säger han, »är en medelålders liten
dam med vackra ögon och spår av en
svunnen skönhet. Hon var mycket
älskvärd, konverserade mycket och klokt.
Hennes man satt också inne, men det
föll mig ej ens in att inleda något
samtal med honom. Han gör ett besök på
det »trettio verst från Stockholm»
belägna Årsta. Fredrika själv är en liten
skygg varelse med mild blick, en sakta
röst och ett vänligt leende på läpparna.
Vid besöket har han också nöjet att
överlämna åt henne ett ryskt exemplar
av »Hemmet», detta på uppdrag av sin
syster, som översatt romanen. Vidare
roar sig Grot på teatrar och middagar
men bevistar också i Uppsala
föreläsningar i statistik, latinsk litteratur,
praktisk filosofi och historia, besöker
Gymnastiska Centralinstitutet —
»medelpunkten för den nutida europeiska
gymnastiken» —, Riksarkivet och ett flertal
museer i Stockholm. Han är begärlig
att absorbera så mycket som möjligt
av den svenska kultur, som han förut
endast beundrat från andra sidan
havet.
År 1853 blir Grot utnämnd till
professor i Petersburg, och från den tiden
kan han ej så omedelbart som förr
verka för att andligen närma Norden
och Ryssland. Men hans gamla intresse
följer honom ända till graven, och han
får flera gånger anledning att resa över
Östersjön. 1873 gör han en resa för att
studera svenskt-norskt skol- och
universitetsväsen. Vad han på denna resa med
särskild glädje annoterade var, att
svenskarna nu sedan hans förra besök börjat
inta en mera intresserad ställning
gentemot Ryssland. Och han sammanfattar
det allmänna omdömet på skilda håll i
landet med följande ord: »Förr, sade
de, fruktade vi Ryssland och hatade det
därför, men nu sympatisera vi med det
efter de förändringar vi iakttagit där;
vi ha förstått, att dess grannskap kan
bliva oss till nytta i kommersiellt
avseende och vilken givande marknad vår
industri kan skaffa sig i Ryssland och
genom detta även i Asien.» Ja, detta
var ju endast ekonomiska synpunkter,
men det innebar dock en god början
till kulturellt närmande. Han
framhåller också, att den tidning, som är
gynnsammast stämd mot Ryssland, är det
Hedlundska organet »Göteborgs Handels-
och Sjöfartstidning». Grot hade
emellertid efter detta ej varit länge i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
