Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Skeppet från Oseberg och drottning Åsas likbegängelse. En redogörelse. Av Bror Schnittger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Schnittger
Akterstävens utsmyckning. Babordssidan.
denne var vintergammal, lät Asa en
trotjänare lönmörda Gudröd och for hem
till Agder med sin son. När Halvdan
var 19 vintrar gammal, berättar Snorre,
krävde han arv efter fadern och fick
norra Vestfold, medan Olav behöll södra
delen därav.
Man vet icke, om Asa följde sin unge
son till hans rike för att vara honom till
stöd och nytta. Rent mänskligt sett är
det sannolikt. Hon skulle i så fall ha
bott på gården Berg, som fått sitt senare
namn, Oseberg, efter henne.
För denna bestämning av
Osebergs-graven talar också själva fyndet. På
arkeologiska dateringsgrunder kan graven
bestämmas till tiden något fore 850. Asa
var född omkr. 800 och skulle, om det
är hon som gravlagts i högen, vid sin
död ha varit bortåt 50 år gammal. Detta
överensstämmer med skelettmaterialet i
högen. Den äldre kvinna, för vilken av
flera skäl att döma högen blivit
uppkastad, har haft en ålder av 40—50 år,
dock snarare 50 än 40.
Osebergshögen utgrävdes 1904 under
ledning av den svenskfödde, nu avlidne
professor gabriel gustafson, som
utförde arbetet med en överlägsen
skicklighet. Efter hans död publiceras nu
fyndet av en redaktionskommitté, vari
professorerna A. W. Brogger och H.
Shetelig äro de ledande. Dessa hava
tillsammans författat de två band av
verket som hittills utkommit.
Materialet i såväl skeppet som i de
talrika träföremålen, slädar, sängar o. s. v.,
var i och för sig väl bevarat men starkt
skadat. Grunden under högen är lera.
Till följd av högens väldiga tyngd hade
grunden sjunkit, varvid mittpartiet av
densamma pressats upp i gravkammaren
och brutit sönder fartyget. Det
sten-täcke som lagts över fartyget hade även
skadat detsamma och gravgodset i
för-och akterskeppen. Fartyget måste
upptagas i stycken, likaså många av de
övriga föremålen — en av slädarna bestod
av 1,068 småbitar. Det har varit ett
obeskrivligt tålamodsprövande arbete att
konservera allt detta, att genom
dampning och pressning återgiva deformerade
stycken deras ursprungliga form och så
till sist hopfoga dem. Detta mästerprov
har lyckats, och Osebergsskeppet och
dess gravgods har blivit en av Nordens
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
