- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
303

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Anteckningar om konst. Av Stefan Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stefan Johansson

åskådliggöra och vartill han bär fröet i
sitt bröst. Men förgäves skall han söka
levandegöra den yttre verkligheten, om
han ej har en inre värld att gestalta den
igenom.

* *

*



Den konstnär, som tror att han
skall kunna vinna sin personliga sanning
genom konstteoretiska spekulationer tar
uppenbart fel. Till den sanningen leder
helt visst endast en fullt
utvecklingsmöj-lig väg: det kärleksfulla studiet av
naturen, som uppenbarar för konstnären
hans personlighet genom en oftast hård
kamp med materialet, hans konstnärliga
medel. Själva lidelsen för detta medel
ligger också, där inga sidodrifter splittra,
i konstnärsblodet så, att det ej ger rum
för teoretiska spekulationer, utan kräver
att utlösas i det direkta skapandet.

Den konstnär, vars mångsidighet
avhänger av en teoretiserande
problemlösningsdrift, skall ej kunna undgå att
försvagas i de uttrycksmedel, med vilka
hans konst står och faller.

Det har sagts om vår ursprungligaste
färglyriker, att han i väsentliga
hänseenden saknade kultivering. Den tanken
väckes då, att han i sin begåvning ägde
en intelligensförtätning, som föll inom
det geniala, då den var personligt
nyskapande. Detta är dock det
väsentliga, den livets källkraft, som förnyar
kulturen och av vilken dess växande
beror.

*



Hur mycket talas det ej om
»talangen». Men vad blir väl den utan
karaktärens och viljans stål. Där den inre
känsligheten är stor, skall mycket gä
förlorat utan härdande till oböjlighet av
konstnärsviljan. Misstron till den egna
kraften är det gift, som kan förtära den.

Berodde det endast på talangen,
vore det ingen brist på god konst.
Men det är dock
personlighetsbegåvningen med allt vad den innebär av
livslidelse och utvecklingmöjlighet, som
till sist blir det avgörande.

Det säges till konstnären: »Det man
gör, skall man göra, när man är ung.»
När får den ungdomligt skapande kraften
sin mognad? Väl när den genom
erfarenheten samlat sig och klarnat. Men
den mognaden sammanföll endast i mera
geniala undantagsfall med levnadsvårens.
Så länge en konstnär verkligen är
konstnär, är han också ung.

En stark konstnärspersonlighet
yttrade en gång: »Det som är sagt om ett
annat rike, gäller även om konstens, att
den, som ej blir som ett barn, kommer
där aldrig in». Det är dock önskvärt
att barnet äger mannens kraft.

Konstnärsnaiviteten, vad är väl den,
om ej den omedelbara friskhet i
förnimmandet, som bär skapelsens morgon i
ögat.

*



Ar konsten stil — och vad skulle
den eljest vara — då är den med
nödvändighet personlig stil, då konstnären
för att vinna den förenkling, som är
stilbildandets förutsättning, måste utvälja
den form och färgart, som skall uttrycka
hans konstnärliga idé. Detta väljande
kan endast ske genom hans av den
personliga konstruktionen bestämda sinnen.

Allmänheten tänker vid
konstbetraktandet främst på »motivet». Konstnären
åter tänker främst på dess konstnärliga
gestaltande. Den förra representerar
aldrig den sakliga fördomsfriheten, men
vanesynen och frånvaron av
överskådlighet. Det senare gäller väl stundom

3°3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free