Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rodin. Hans verk i Hôtel Biron. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R o din
en manlig kropp, t. ex. den i »Kyssen».
Det är något mitt emellan Phidias och
Michelangelo, men hur ideelt
schablonmässigt. Var finns den ande, som hos
Michelangelo genomtränger och besjälar
varje grand av massan och ger den en
kosmisk storhet? Var finns den fasta,
levande kroppslighet, som hos greken
liksom kämpar sig inifrån utåt, till ytan,
och där rundar sig i fasta plan och
kurvor? Jämför med en torso i hallen och
medge att den moderna kroppen är
ointressant och livlös. I kvinnokropparna
liknar Rodins marmor en frukt som mjukt
och villigt sväller ut kring vaga begär.
I porträtten bibehåller den något av
samma obestämda sinnlighet — som en
halvt genomskinlig hinna vilar den över
sovande och hemlighetsfulla landskap.
De besjälade porträtten av Victor Hugo
och Puvis de Chavannes liksom
fosfor-escera av en Maeterlincksk mystik, som
ingalunda var naturalisterna främmande.
Rodins marmor är känslig som vax, men
en plastiskt levande, sluten och energisk
kropp förmår den ej forma.
Här kommer nu den svaghet till,
som moderna arkaiserande skulptörer
3"
Johannes Dö par en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
