Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 / 313 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rodin. Hans verk i Hôtel Biron. Av Erik Blomberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Urtidsmannen (L’homme des premiers âges). Figur från Helvetesporten. I brons hos bankdirektör Ernest Thiel.

Den lyckligaste föreningen mellan
form och förändring visa porträtten.
Här är Rodin alltigenom sig själv, hans
starka människointresse och kongeniala
psykologiska skildringskonst göra dessa
huvuden fulländade, ofrånkomliga och
gripande. Den flammande lidelsen hos
Mahler, den intellektuella förfiningen hos
Dalou, den friska öppna rasstilen hos
Lord Howard de Waldén liksom stråla
ut från en central kärna och
genomtränga i en oavbruten tillblivelse varje
ansikte. Rodins verk är inte, det blir.
Det innebär både hans svaghet och
styrka. Han ger själva skapelseakten i
all dess raseri och vånda, men han
skapar sällan verket till slut, till ett på visst
sätt slutet nödvändigt helt. »Douleur» —
själva skriket, blir hos honom sannast
och mest gripande. Men då greppet inte
är tillräckligt lidelsefullt hårt, blir
kroppens obehärskade utbrott en gest, ibland
en Michelangeloskugga — som på flera
figurer i Helvetesporten, detta måleriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>