Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv e n s ka romaner och nov e IIer
Av Sten Selander
NGEFÄR från och med
Versaillesfreden tyckes Vår
Herres ingripande i de
jordiska händelserna ha blivit
vida påtagligare än förut. Åtminstone
förefaller det som om en stor del av Sveriges
författare plötsligt hade fått ögonen på det
gudomliga regementet. Tidpunkten kan
ju synas litet underligt väld för den som
ännu dväljes där de bespottare sitta. En
jämförelse med den heliga alliansens dagar
erbjuder sig visserligen osökt; då som nu
kämpade världen för att övervinna
följderna av ett förödande krig, och då som
nu sökte man ersättning för det närvarande
eländet i tanken på ett ljusare och
lyckligare hinsides. Men jämförelsen haltar
betänkligt. Den kristliga idealism, vari
dåtidens maktinnehavare insvepte sina
krassa politiska strävanden och som mycket
riktigt väckte ett kraftigt gensvar hos
pre-disponerade naturer Europa runt, saknas
så gott som fullständigt i våra dagars rika
urval av officiell humbug. De närmare
förutsättningarna för det plötsliga,
epidemiska uppträdandet av den religiösa
renässans, som de moderna teologerna och
allmänna valmansförbundets agitatorer så
länge förgäves siat om, må dock framtidens
litteraturhistoriker utreda ■— ifall de nu
mot förmodan skulle anse det löna mödan
att syssla med den hithörande litteraturen.
I alla händelser kvarstår det faktum, att
författarna just nu som på kommando
från ovan göra rättning höger längs den
religiösa fronten. En och annan stannar
inte förrän vid tungomålstalande och
handpåläggning, andra nöja sig med att konsta-
tera resultatet av Guds verksamhet i det
ökade antalet motorbåtar vid Tvärhamns
fiskeläge. Dylika skiljaktigheter kunna
emellertid på intet sätt dölja, att Vår Herre
kommit på modet lika definitivt som
utom-landsresorna och de långa kjolarna.
I Hjalmar Bergmans senaste roman,
Farmor och Vår Herre, figurerar han
redan i titeln. Men Bergman har för
mycket både personlig egenart och sinne
för komik att låta sig gripas av några
litterära väckelser; i hans bok innehar Vår
Herre också huvudsakligen en rent
dekorativ roll. Både Hjalmar Bergman och
farmor behandla honom med en viss
van-vördig förtrolighet, och hans egentliga
uppgift är blott att vara en bakgrund, mot
vilken farmors monumentala gestalt kan
avteckna sig i ali sin prakt. I hennes
tragikomedi är han »den förtrogne», som
vi känna igen från alla klassicistiska
skådespel, och som sådan är han idealisk —
förtegen, alltid till hands och så medgörlig,
att han ständigt svarar just det vi och
farmor önska.
Onekligen är det förvånande att finna
någon, om än aldrig så svag anknytning
mellan Hjalmar Bergman och den franska
klassiciteten. Ty denna äger väl knappast
en mera utpräglad motsats än hans
knott-riga, knotiga konst med sina underliga
utväxter, sina oväntade sidobelysningar och
sin tunga, bullersamma humor, som ibland
kan verka skruvad, men lika ofta både
roar och griper. Må vara, att hans
fantastik stundom förefaller ansträngd och
hans originalitet ej så sällan tycks ligga
hjalmar Bergman: Farmor och Vår Herre. Stockholm, Albert Bonnier.
Ludvig Nordström: Öbackabor. Stockholm, Albert Bonnier.
Ivan Oljelund: Med stort G. Stockholm, Tidens förlag.
harry Blomberg: Tide?i och en människa. Stockholm, Albert Bonnier.
nlls magnus folcke: I kanten av Guds trädgård. Stockholm, Lars Hökerberg.
Henning Berger: Vem vet. Stockholm, Albert Bonnier.
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
