Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Den gammalkristna basilikans uppkomst. Av Bengt Thordeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt ,Th ordeman
My s terie tempel på S
amo-trake. Plan.
i absiden uppställda kultbilden. Den
äldsta kristna kulten torde haft ungefär
samma yttre fordringar på sin kultplats
som mithraicismen, och torde på den
grund även ha utbildat ett likartat
gudstjänsthus. Till en början har väl den
arkitektoniska typen varit lika vacklande
som beträffande spelæerna. En
efterbildning av denna för-konstantinska kyrka
föreställer jag mig att man kan se i
flera av katakombernas kryptor och
kapell. Här får man sålunda ge
Zester-mann och Witting rätt, såtillvida att
det var kulten som blev avgörande för
kultrummets utformning. A andra sidan
var detta ingen märklig nyskapelse av
kristendomen. Det odelade rummet med
avslutande absid är ju en synnerligen
enkel och naturlig form, som förutom
i spelæerna ofta kommit till användning
under antiken för samlingslokaler av
olika slag, t. ex. tempel (i Rom Venus
och Romas, Mars Ultors), kommunala
byggnader (vid forum i Pompeji) o.s.v.
En annan absidbyggnad av största
intresse utgrävdes för ett tiotal år sedan
på Janiculum i Rom. Det är en
helgedom, ägnad åt den syriske Jupiter
Helio-politanus’ dyrkan, vars nuvarande
gestaltning torde förskriva sig från en
ombyggnad år 175 e. Kr. A ömse sidor om en
rektangulär tempelgård ligger en
centralbyggnad och en basilikal byggnad med
tredelad förhall; huvudrummet är
uppdelat i tre parallella avdelningar, av vilka
den mellersta är bredast och avslutad
med en absid. Förutom det att
dispositionen av det hela går igen i åtskilliga
kristna kyrkoanläggningar, påminner ju
långbyggnaden starkt om vissa tidiga
kyrkotyper. Här ligger tydligen som
ett latent frö även treskeppigheten.
Principen att med inställda stödrader
bereda ökat utrymme är ju långt ifrån
att vara antiken främmande tvärt om
ett av dess allra vanligaste
arkitekturelement. Om man bortser från
torgbasilikan, där ju stöden följde alla fyra
väggarna, finner man direkt mot en
fondabsid syftande stödrader i de redan
framförda palatsbasilikorna. Men
motivet inskränker sig icke blott till dem.
Av en tillfällighet upptäcktes år 1917 i
Rom nära Porta Maggiore ett
underjordiskt rum, sannolikt en hednisk kultplats,
daterat senast till slutet av första eller
början av andra årh. e. Kr. Det är en
treskeppig, långsträckt byggnad med tre
längsgående tunnvalv, vilande på breda
pelare, samt absid. Ungefär samma
planform hade, efter sin förändring till
treskep-pighet i början av 200-talet,
Apollotemplet i Gortyna, med den skillnaden att
stöden här utgjordes av kolonner och ej,
som i förra fallet, av pelare. Tre
kolonnskepp och absid hade även
mysterietemplet på Samothrake, daterat till
omkr. 260.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
