- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
385

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms musikliv

gram, endast det ovanligt långsamma
tempot i andra satsen (andante poco mosso)
av Schuberts g-dur-kvartett var ägnat att
förvåna. — Från trion Märtha
Ohlsson-Runnquist-Lindhé’s två senare konserter
förtjänar i främsta rummet nämnas
Tsjai-kovskys sällan spelade trio: »till minnet
av en stor konstnär» (N. Rubinstein), ett
av sin upphovsmans mest typiska och mest
storslagna verk, där ej minst det
bortdöende slutet med sin genklang i
pianostämman av Chopins sorgmarsch är av
betagande verkan. I denna ytterst krävande
pianistiska uppgift ådagalade fröken
Ohlson ånyo vilken utmärkt ensemblespelerska
vi i henne äga. Visade sig Rachmaninov
i sin cello-sonat, liksom ofta annars, som
en direkt efterföljare av Tsjaikovsky, står
Bossi i sin »trio sinfonico» under tyskt
inflytande, isynnerhet Schumanns. —
Konstellationen Marteau-Stenhammar är alltid en
borgen för utsökta program och ett
förstklassigt utförande, de uppburna konstnärernas
två sonat-aftnar, den ena svensk
(Peterson-Berger, Fryklöf, Stenhammar), den andra
fransk (C. Franck, Debussy, Saint-Saëns)
hörde avgjort till säsongens bästa
musiktilldragelser. Fryklöfs Sonata à la legenda
(bör vara: alla leggenda) har med rätta
blivit erkänd som ett högst betydande verk
av den tidigt bortgångne tonsättaren. Trots
omisskännlig påverkan av Carl Nielsen och
Emil Sjögren utvisar den dock så i
harmoniskt som särskilt i rytmiskt avseende
en utpräglad, egenartad personlighet. Den
hade kort förut vid en av violinisten E.
Törnquist given konsert med hr N.
Broman vid flygeln fått sitt första offentliga
framförande hos oss. Denna konsert
ävensom en av pianisten fröken M. Törnblom
och violinisten G. Lundqvist given får jag
inskränka mig till att omnämna för att
övergå till en ej minst genom det å bägge
händer förträffliga utförandet njutningsrik
konsert av fröken Berwald och hr
Wilhel-mi, där huvudnumren voro violinsonater
av John Ireland och Ad. Wiklund. Den
förra, en nyhet, röjde särskilt i första
satsen inflytande från nyfransk musik, ej utan
ett nordiskt inslag, medan den melodiösa
mellansatsen verkade mer traditionell och
först den pigga, humoristiska finalen bar
bud om något personligt; hr Wiklunds
vackra, ungdomligt svärmiska sonat är
förut känd. — Utländska konsertgivare

Natanael B r om att.
Teckning av Sigge Bergström.

ha i betydligt mindre mån än vanligt
under denna säsong funnit vägen till oss:
violinvirtuosen Mischa Elman spelade med
underbart skön ton och fenomenal teknik
ett par schablonmässiga virtuosprogram.

En livlig verksamhet har utvecklats av
våra pianister, av vilka flera föranstaltat
egna konserter. Hr Nat. Broman har som
ypperlig ensemblespelare och
ackompagna-tör gjort en mycket värdefull insats i vårt
musikliv, men sällan låtit höra sig som
solist; även i denna egenskap visar han
sig genom sitt själfulla, flärdfria och sant
musikaliska spel som en framstående
förmåga. Några av numren i hans program
voro kanske ej fullt lyckligt valda, men
såväl Schumanns mera sällan spelade
Etudes symphoniques som Ravels kvicka och
pikanta sonatine (nyhet) beredde åhöraren
verkligt nöje. Särskilt förtjänar framhållas
hr B:s naturliga, från affektation och
efiekt-sökeri fria föredrag av Chopin, låt vara
att man här och annars ibland kunde
önska ett pius av flykt och fantasi. Mer
dragning åt det virtuosa, utvändiga äger
hr Olof Wibergh, vilket också i någon
mån satt sin prägel på hans program, där
Brahms’ storslagna, mycket fordrande
Hän-del-variationer utgjorde ett huvudnummer
och fingo ett utförande som kan betecknas
som fullgott, frånsett en väl stor
kraftutveckling. Hr W. spelade även några
svenska tonverk, varibland tre Mariner av
Lennart Lundberg, eleganta, lätt
chopini-serande och tacksamt skrivna, voro mycket
anslående. — En debuterande pianist, frö-

25 —Ord och Bild, JI:e årg.

385

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free