Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Sp i t zer
ken Gertrud Rundberg, hade uppställt ett
rätt ovanligt program, där Schumanns
ytterst sällan spelade Davidsbündler-cykel
utgjorde huvudnumret, en följd av ej mindre
än 18 korta stycken, vilkas mycket intima,
starkt subjektiva karaktär, oscillerande
mellan vekt drömmeri (»Eusebius») och
ungdomlig Sturm und Dräng (»Florestan»)
på åhöraren i längden verkar en smula
tröttande. Fröken R. förfogar över en väl
utvecklad teknik och visade verklig
musikalisk begåvning både i detta och sina
övriga nummer, av vilka särskilt må
nämnas W. Fr. Bachs av Zadora transkriberade
orgelkonsert, där hon lyckades ur flygeln
framlocka orgelliknande klangverkningar.
— En plats för sig tycks hr Sv. Göthe
inta, hans program var tydligen inriktat
på intim musik; en pianist som inleder
med något skenbart så enkelt, i
verkligheten svårt (det finns andra svårigheter än
de tekniska) som en Mozartsonat hör till
sällsyntheterna. I fortsättningen spelade hr
G. fyra förtjusande småstycken av Dom.
Scarlatti samt en Brahms- och en
Chopin-avdelning. Det utsökta programmet, kemiskt
fritt från applådknipande effektnummer,
utfördes med stilkänsla, smak och elegans.
Ty värr var lokalen, Grand Hètels
ohyggligt banala festsal, den för en sådan
konsert minst lämpliga. Finnes i den
civiliserade världen en stad av Stockholms
storlek mer vanlottad med hänsyn till
konsertlokaler? Det hemskt fula, akustiskt
ogynnsamma Auditorium och Musikaliska
Akademiens ledsamma och stämningslösa sal med
den stora ödsliga estraden äro så gott som
allt vad vi f. n. ha — med växande
längtan motses det blivande konserthuset. —
Ett nytt uppslag, såväl i fråga om lokal
som eljes, har givits av pianisten fru K.
Strömberg, som förlagt sina »intima
musikaftnar» till Läkaresällskapets stora sal, som
i sin enkla lugna dekorering och dämpade
belysning tycks som skapad för ett
musicerande i mindre anspråksfull stil utanför
den vanliga konsertschablonen. Den första
säsongaftonen var ägnad åt Joh. Seb. och
Ph. E. Bach, den senare upptog en svensk
och en rysk avdelning, varibland åtskilliga
nyheter; J. S. Bach var dock påfallande
svagt företrädd (ur Das wohltemperierte
Klavier endast ett nummer), och Busonis
och Saint-Saëns’ transkriptioner voro här
ej på sin plats. Hr Felix Sauls inlednings-
föredrag äro både sakrika och
underhållande samt vittna om en hos en
ickesvenskfödd förvånande behärskning av vårt
språk, men lämpligheten av den
pedago-giskt-instruktiva prägel de förläna dessa
musikstunder kan möjligen sättas i fråga.
Musikföreningen har låtit oss njuta av
två bland den kyrkliga musikens förnämsta
verk: Mozarts Requiem och Bachs
Matteus-passion. — Musikaliska sällskapet (dirigent
hr D. Åhlén) bragte den fortfarande
ungdomlige musikveteranen prof. O. Hallén
en välförtjänt hyllning i anledning av hans
7 5-årsdag genom ett lyckat utförande av hans
med rätta populära Juloratorium samt
introducerade vid en senare konsert några nyare
svenska a-cappellakörer, varibland O.
Lindbergs Stjärntändningen (v. Heidenstam) och
David Wikanders Förvårskväll (till en
underbart vacker dikt av R. Jändel)
utmärkte sig genom ädel stil och
omsorgsfull utarbetning, medan B. Liljas Det far
ett skepp (Bo Bergman) verkade affekterad
och sökt humoristisk, vilket även kan sägas
om hans sättning av Domaredansen. T.
Rangströms förtoning av de allbekanta
raderna ur Runebergs Molnets broder: »Ei
med klagan skall ditt minne firas» var
stämningsfull och vacker, men skämdes något av
att tonsättaren i inledningstakterna starkt
framhävt den »klagan» som texten
uttryckligen negerar. — Den ömtåliga och svåra
körsången a cappella odlas även av
Stockholms Madrigalsällskap (dirigent hr F. Saul),
som på 25-årsdagen av Brahms’ död
ägnade mästarens minne en värdig hyllning
genom en konsert i den för detta tillfälle
särskilt lämpliga Tyska kyrkan. Utom den
lilla men utvalda körens vackra och
stäm-ningsburna prestationer må även nämnas
hr M. Strömboms själfulla, förstående
föredrag av de gripande »Vier ernste Gesänge»
till bibliska texter. Som totalomdöme om
de två körsammanslutningarna torde kunna
sägas att båda stå högt i fråga om
lystring, nyansering och rytmisk precision,
varemot rensjungning och klanglig
homogenitet kunna ytterligare utvecklas. ■— Av nya
större körverk med soli och orkester ha
två kommit till utförande: V. Stenhammars
till Musikaliska Akademiens
150-årsjubi-lium (text av T. Rangström) och W.
Pe-terson-Bergers Norrbotten, till Luleå stads
300-årsjubileum, den senare uppförd på en
av operakören given matiné. Båda äro
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
