Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. La tir in
Fot, F. Flodin.
Georg Blomstedt som
privatdetektiven Job i Den j av
a-nesiska dockan.
förklaring av sonen till den älskare hon
nyss mördat, anser jag det ej otroligt, att
någon i salongen varande ung flicka kunde
ha frågat, vad det kunde vara som ansågs
opassande i stycket. Säker är jag på, att man
i något tyskt Gutachten om pjäsens
anständighet skulle kunna få läsa samma ord, som jag
såg i ett dylikt angående Schnitzlers Reigen:
»Es ist eine fast überdezente Darstellung».
— Orska förkroppsligade hjältinnan.
Rudolf Lothars och Hans Bachwitz’
Den javanesiska dockan, spelades som
sommarpjäs på Djurgårdsteatern. I en
sällsynt smakfullt och kunnigt gjord
uppsättning utfördes den elegant och intelligent.
Ett tyskt lustspel utan grovheter och
klumpigheter, kvickt och lekande och med ett
alldeles originellt uppslag samt dessutom
med rolig knalleffekt på slutet i den sista
och roligaste akten!
På bröllopsresans första dag får maken
veta av sin fru, att hon haft »en upplevelse».
Han beslutar sig då för skilsmässa med
hjälp av en privatdetektiv, som tror sig
veta vem älskaren är. I sista stunden
visar sig frun i skepnad av en javanesiska,
och den med fog något förbluffade mannen
upptäcker, att han själv på en
trädgårdsfest i en kinesisk paviljong upplevat med
henne — utan att veta med vem han hade
förmånen — ett otillåtet förskott på deras
äktenskapliga sällhet. Tro ni det inte, så
gå dit och se!
Med kostlig naturlighet spelade den
sympatiske herr Gösta Ekman juristen—
maken. Med ett stiliserat koketteri redan
innan hon uppträder som javanesisk docka
utförde Ann-Sofi Norin makans roll.
Språket saknar ord för att uttrycka
privatdetektivens, f. d. skådespelaren Jobs, förtjänster,
sådan som han återgavs av herr Georg
Blomstedt. Den frodiga överrumplande
komik, som herr Blomstedt har i kropp
och själ, formade sig här till en
konstskapelse av klassisk rang.
Man beskyller svenskarna för att alltid
vilja hoppa på och exploatera andras idéer
och därigenom fördärva de gamla företagen.
Exempel: nystartandet av tidningar och
tidskrifter. Men detta tyckes också ske i
U. S. A. Det förefaller, som om man ej
kunde få ut patent på att framställa en
på främmande språk brytande diva eller
divus på scenen. Nu kommer madame
av Gilda Varesi och Dolly Byrne,
spelad på Blanche-teatern, var emellertid en
rolig upplaga av sorten. Både madame —
Tollie Zellman och hennes frånskilde make
— herr Arehn, som hon — det var lustigt
men mycket illa gjort — inlät sig med,
innan de blivit omgifta, och den exuberanta,
vänliga och roliga gamla kammarjungfrun —
fru Hilda Castegren voro människor med
älskvärda svagheter, och man förstår att
också mannen måste vara europé — han
förklaras vara irländare — ty i Europa
»sont les mæurs pius douces».
Man hade nästan lust att liksom
Mas-carille ropa på hjälp när Madame i Tollie
Zellmans gestalt visade sig, lika bra fram
som bak, kanske t. o. m. bättre i den
senare aspekten, och avbröstade sitt koketteris
artilleripark. För en gångs skull blev jag
ledsen över, att det på den Shakespeareska
teatern vanliga bruket att habituéerna fingo
sitta på scenen blivit definitivt avskaffat.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
