Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tre stora romanförfattare och några personliga reflexioner. Av John Galsworthy. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T r e stora roman fö rf a 11 ar e
och moral, dess rättesnören, ideal och
strävanden; de trodde av allt sitt hjärta
att livet var värt att leva, betraktade
dess gångbara värden som absoluta;
hade inga ironiska onda aningar eller
någon känsla av att tillvaron är en
tragi-komedi. De upptäckte aldrig något slags
beskt leende på Ödets ansikte. Med ett
ord, de voro nästan majestätiskt naiva.
Vår Shakspeare, som levde tvåhundra
femtio år tidigare, var mycket mera
analyserande och filosofisk.
Men Dickens var så natuilig fiende
till det vi kalla humbug, så starkt
indignerad över grymhet, ofördragsamhet och
högtidlig dumhet, att hans litterära liv
var ett enda långt angrepp på det
sociala onda han iakttog. Med sin satir
snärtade han ämbetsfjäsk, hyckleri och
maktmissbruk i vilken form de kommo
för hans ögon. Låt mig påminna om
ett berömt ställe i »Bleak House»: »Mr
Snagsby kommer ner och finner de båda
lärpojkarna försjunkna i betraktande av
en poliskonstapel, som håller en trasigt
klädd gosse i armen.
»Kors i alla dar», säger Mr Snagsby, »vad
står på?»
»Den här pojken», säger konstapeln, »vill
inte ge sig i väg, fast jag har sagt till honom
gång på gång» —
»Jag ger mig ju i väg», gnäller pojken och
torkar bort sina smutsiga tårar med ärmen.
»Jag har blivit bortkörd och bortkörd ända sen
jag föddes. Vart ska jag ta vägen nu när jag
ska ge mig i väg igen?»
»Han vill inte ge sig i väg», säger
konstapeln lugnt med en liten yrkesmässig knyck
på halsen, varigenom den kommer bättre
tillrätta i den styva kragen, »fast han upprepade
gånger blivit varnad, och därför är jag tvungen
att arrestera honom. Han är en så envis
krabat som jag nånsin kan tänka mig. Han vill
inte ge sig i väg.»
»Oj oj oj! Jag har ingenstans att ta
vägen», skriker pojken, sliter förtvivlad i sitt hår
och stampar med sina bara fötter på golvet i
Mr Snagsbys förstuga.
»Kom inte med sådant där, det ska jag
minnsann snart göra slut på!» säger konstapeln
och ger honom en lidelsefri ruskning. »Mina
instruktioner är att du ska ge dig i väg. Det
har jag sagt dig femhundra gånger».
»Men vart?» gnäller pojken.
»Ja, hör nu, säg, konstapeln», säger Mr
Snagsby, försynt och hostande med handen
för munnen i stor villrådighet och tvekan,» det
får man ju ändå säga är en fråga. Vart, säg?»
»Mina instruktioner säger ingenting om
det», svarade konstapeln. »Mina instruktioner
säger att den här pojken ska ge sig i väg.»
Och efter denna beundransvärda indirekta
satir kastar sig vår store romandiktare in på
direkt kritik. »Hör du, Jo? Det rör varken
dig eller någon annan att de stora ljusen på
parlamentshimlen under åtskilliga år ha
underlåtit att föregå dig med gott exempel och röra
på sig. Det enda stora receptet återstår för
dig — den djupt filosofiska ordinationen
—-innebörden och slutmålet för din underliga
existens här på jorden. I väg framåt! Du får
inte ta vägen någon annan stans, Jo, det kunna
de stora ljusen inte alis vara med om. Gå på
vidare!»
Men trots alla sådana direkta anfall
var Dickens så instinktivt skapande, så
fördjupad i de historier han berättade,
att han alltid först får oss att tänka på
handlingen och personerna. Och allt
hans spontana, verklighetstrogna, rikt
skapande verk är färgat av en livfull,
bred mänsklighet. »Alla vänliga
handlingar», sade han en gång, »måste
göras för sin egen skull och utan minsta
tanke på tacksamhet.» Sådan var hans
mänskliga sida.
Det fanns hos Dickens nästan
ingenting av skald, mycket litet av filosof,
ingen hedendom, intet inflytande från
grekisk eller latinsk kultur; i själva
verket icke något spår av utländskt
inflytande av något slag; han var engelsk
alltigenom, och ur ingen annan litteratur
kan man lära sig förstå England så väl,
icke ens nu. Sådana karaktärer som
Mark Tapley, Sam Weller, gamle Weller,
Tommy Traddles, Tom Pinch, Joe
Gar-gery, gamle Wardle, John Brodie, Betsy
Trotwood, Micawber, Dombey, Wemmick
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
