- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
410

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tre stora romanförfattare och några personliga reflexioner. Av John Galsworthy. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jolin Galsworthy

- av hans romaner och sådana berättelser
av medelmåttig längd som »Boule de
suif», »Yvette» och »Maison Tellier».
Jag har valt att tala om honom här, ej
endast av beundran och tacksamhet,
utan därför att han utöver någon annan
författare representerar det dramatiska
elementet i litteraturen. Allt hans verk,
långt eller kort, tragiskt eller vardagligt,
är dramatiskt till sin väsensart; och fast
han endast skrev föga för teatern, var
han rikt begåvad med de egenskaper
som skapa en stor dramatisk författare.
Om Turgenjev varit den som alltid mest
inspirerat mig, så är det av Maupassant
jag lärt mest. Han är utan fråga en
furste bland lärare, då det gäller stilens
väsentliga egenskaper. Skärpan i hans
seende och i hans tankar, det väl avvägda
och genomskinliga uttryck han gav dem,
detta har ännu aldrig överträffats. Bättre
än någon annan skriftställare har han
lärt oss vad man skall utelämna; bättre
än någon annan har han för oss
illustrerat Flauberts maxim: »Studera ett
föremål tills dess väsentliga olikhet från
varje annat föremål framträder och kan
skildras i ord». Han som Turgenjev var
en stor naturälskare; havet, öknen,
floden och hans normandiska landsbygd
rörde honom ända till djupet av hans
varelse. Han har givit oförgätliga
landskap på prosa. Även hans verk utgör
en förblivande dom över svulst, ytlig
expressionism och formlös egoism. Men
fast han var skicklig stilist ända ut i
fingerspetsarna, förmådde han ändock
nå ned till och uppenbara själva djupen
av mänsklig känsla. Hans sardoniska
natur, som avskydde fördom och
dumhet, hade en åder av djupt och
harmset medlidande, en brinnande vetgirighet,
en genomträngande syn och en
känslighet som man sällan träffar ett motstycke
till. Han hade i sanning den rätta
gåvan att kunna måla livet.

Emellanåt skrev han historier som
voro honom ovärdiga, fastän även dessa
struntsaker hade en avslipning, en
livlighet, en kvickhet, som rädda dem från
värdelösheten. Det psykiska
sammanbrottet, som lade sin skugga över de
sista åren av hans liv, satte också sitt
märke på några av hans senaste verk.
Men trots dessa brister ansluter jag mig
till Tolstojs åsikt, då han ställer honom
avgjort över hans mästare Flaubert, icke bara
i stil, utan också i temperamentsgåvor.

Tillbörligt erkännande har icke
skänkts hans längre arbeten. »Bel Ami»,
som allmänt anses för hans förnämsta
roman, är visserligen ett mästerstycke av
satirisk porträttkonst, men i mitt tycke
går den ej upp mot »Une vie» som
fullödigt uttryck för hans förmåga. Få
romaner, om ens några, nå så djupt till
tragediens hjärtpunkt som denna
gripande studie av en kvinnas liv. I detta
mästerverk och i »Fort comme la mort»
upprullar han för läsaren lidandets
styrka och verklighet med en skärpa i
skildringen som är nästan outhärdlig och en
sanning som vi aldrig betvivla. Få
böcker giva oss en så svidande känsla av
andras lidanden. Någonting av samma
tragiska intensitet går igenom romanerna
»Pierre et Jean» och »Notre cceur»;
men den första vanställes genom en
gallisk stämpel av osundhet, och den andra
blir anemisk i senare hälften. Den sjätte
romanen »Mont Oriol» står knappast i
samma klass.

Med Maupassant nå vi, skulle jag
vilja säga, själva höjdpunkten av
genialiskt formad roman och novell, det
högsta av en prosaskildring som precis vet
vad den vill och som till sitt mål har
uppenbarelsen av den mänskliga
naturens underliga djup och blindskär. En
högeligen objektiv konstform,
disciplinerad, frigjord, där författarens
temperament endast har fritt spelrum i fråga

410

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free