Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tre stora romanförfattare och några personliga reflexioner. Av John Galsworthy. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre stora ro vi an författare
finns ett enda sätt att skapa en katt,
finns det mer än ett sätt att ta livet av
den; och en stor del av modernismen
tycks vara mera sysselsatt med att döda
än med att skapa. Nyheten, såsom kan
ses av envar som iakttager det växlande
modet i damhattar, är icke ett mål i
och för sig. Ett verkligt konstverk
förblir skönt och levande, om också modets
ebb för ögonblicket kvarlämnar det torrt
på stranden. Det förblir skönt och
levande, därför att det har sitt eget liv
genom de element jag talat om. Det
må vara ett uppenbarande av naturen
och människosinnet, likt ett drama
av Euripides eller en roman av
Turgenjev, eller det må vara ett stycke
utsökt fantasi som en Andersensaga eller
Midsommarnattsdrömmen — vi tala icke
om dem i ordalag som skapats av
ögonblickets mod.
Den allt uppslukande frågan är
alltid hur man skall kunna tillföra den
konst man älskar och utövar någonting
som skall hjälpa till att göra den icke
nyare allenast, utan mera levande.
Experimenterande med formen är
gott och nödvändigt, och ingen skall
kunna glädja sig högre än jag, om det
moderna experimentets ansträngningar
skänka romanen ny spänstighet och
styrka. Men sådan spänstighet och styr-
ka kan icke komma fram ur inavel eller
sympati blott för sig själv, ej heller
ur oklar och nyckfull behandling av
brådstörtat valda ämnen. Verkligt
skapande kräver att man med sympati
dröjer vid idéer, omständigheter, karaktärer,
att man tränger djupt in i människors
sinnen och motiv, djupt in i naturens
stämningar. Intet gott vinnes med att
man hänsynslöst och likgiltigt kastar
över bord gångna tiders strävanden och
gärningar, och icke heller med att dyka
ned i bläck innan man badat i livet och
inom sig samlat känslor och
erfarenheter. Vi ha för många försök att göra
något ur intet. Och en sak står
framför allt klar för mig: den konstnär som
gör upptäckterna är alltid ensam, vill
arbeta ut sin egen frälsning och finna
nya stränder åt sig, likt forntidens
vikingar. Till livet självt måste han gå
för att få ledning, styrande en riktig
kurs bland alla lärosatsernas skiftande
vindar, visserligen mottaglig för
händelser och känslor men dragande dem djupt
ned i sig själv för att förvandla deras
vatten till vin genom sitt eget
temperaments undergörande kraft. Konsten
vinner ingenting genom klickars och
kotteriers färdighet att ideligen riva ned det
gamla och tala om hurudant det nya
icke skall vara.
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
