Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska baletten och dess gästspel i Stockholm. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska baletten
att tala om den musikaliska insatsen. Jag
vill bara på uppmaning av Ord och Bild
ge en kort översikt av balettveckorna på
Svenska teatern med huvudsaklig
uppmärksamhet på de teatraliska och dekorativa
elementen, som utan tvivel stå främst på
programmet. Vad till och med en lekman
utan svårighet ser är dock att denna
balett-trupp är tränad på bästa sätt och
sammansatt med smak och förstånd och ledd
av en första rangens kraft. Har icke
enighet kunnat uppnås i någon annan punkt,
så har den varit lätt att realisera, då det
gällt Jean Börlins kapacitet: han är en
verklig ledare, tekniskt säker, med i
grunden kultiverad men ännu ungdomligt
fladdrande smak och med entusiasm för saken.
Han är den förste moderne svenske
balettmästaren av betydenhet. Och Svenska
baletten är i sin helhet icke präglad av en
affekterad dilettantism, som man lätt skulle
kunna misstänka av en del utländska
omdömen — både lovordande och nedgörande.
Till att börja med några torra fakta.
Svenska baletten har fullbordat två
säsonger och därunder framställt 13 eller 14
större och mindre balettnummer. Den har
sitt högkvarter på den moderna Théåtre
des Champs Elysées i Paris, som äges av
de Maré, och spelar mest i Frankrike
men har gjort turnéer till England,
Spanien, Belgien, Tyskland, Österrike, Ungern.
Större delen av repertoaren spelades på
Svenska teatern; dock saknades Jean
Cocteaus spektakel i naivistisk stil »En
bröllopsfest på Eiffeltornet», beklagligt nog,
ty Irène Laguts och Jean Hugos skisser
sågo lovande ut. Det bör nämnas att en
mängd dekorations- och kostymskisser,
affischer och porträtt samtidigt utställdes
i Svensk-franska konstgalleriet i
Stockholm och sålunda kunde studeras jämsides
med föreställningarna.
Det faller sig ganska lätt att gruppera
de olika numren på denna repertoar. De
blekaste och mest ordinära äro Chopin
och Till Couperins minne, den ena en
hyllning till i8oo-talsromantikern, den
andra en hyllning till 1700-talsidyllikern.
De skilde sig icke från vad som
förekommer i vardagslag på de flesta
balettensemblers repertoar, möjligen en nyans
förfinade och icke så fulla av virtuoseri.
Därtill anslöt sig ett divertissement av
småstycken som ville ge olika drag av
443
Slutscenen i De fåvitska jungfrurna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
