- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
449

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Goethes hus vid Frauenplan i Weimar. Teckning

av Rösel (omkr. 1828).

I Goethemuseet i Weimar.

Goethe och Tolstoi



Av Thomas Mann
Översättning från författarens manuskript av A. L. W.


I Weimar levde ännu vid
början av vårt århundrade
en man vid namn Julius
Stöterer, lärare till yrket,
vilken då han var skolpojke, en
gymnasist på 16 år, bodde under samma tak
som doktor Eckermann, några få steg
från Goethes hus. I sällskap med en
skolkamrat som bodde på samma ställe
uppfångade Stöterer många gånger med
hjärtklappning en skymt och en skugga
av den åldrige skaldens gestalt, då
denne satt vid sitt fönster. Men besjälade
av önskan att en gång riktigt på nära
håll och noga få beskåda honom vände
sig ynglingarna till sin granne, Goethes
Famulus, och bådo honom varmt att
han på något sätt skulle förskaffa dem
en dylik ynnest. Eckermann var vänlig
av naturen; en sommardag släppte han
in pojkarna genom en bakdörr i det
berömda husets trädgård, och där stodo
de nu ängsliga och väntade på Goethe,
vilken också till deras skräck verkligen
kom dit: i en ljus hemmarock — det
var förmodligen den flanellnattrock, som
är oss välbekant — promenerade han
denna tid på dagen i trädgården, och
när han fick se ynglingarna, gick han
emot dem, stannade framför dem,
doftande av Eau de Cologne, naturligtvis
med händerna på ryggen, med
framskjuten underkropp och den min av
riksstads-syndikus, bakom vilken vi veta
att han dolde förlägenhet, och frågade
vad de hette och vad de önskade —
troligen båda delarna på en gång, vilket
på detta sätt verkade mycket strängt
och knappast stod att svara på. Då de
till slut stammat fram något,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free