- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
465

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fred» var ett »alltigenom ryskt verk»,
att »ingen med en sådan styrka i den
konstnärliga analysen och syntesen, med
sådan skaparkraft skildrat den ryska
folksjälen i dess hela mångfald och dess
upphöjda enhetlighet», som Tolstoi. Men
för det envisa avstånd, på vilket han
höll sig från alla samtidens och
framåtskridandets strömningar, klandrade man
honom. Detta avståndstagande fastslås
i hans pedagogiska stridsskrifter; han
gör sig i dem oförbehållsamt lustig över
den västerns framstegstro, som Peters
Ryssland, det liberala Ryssland anammat.
Man har, säger han, iakttagit
framåtskridandets lag i hertigdömet
Hohenzollern-Zigmaringen, på dess 3,000
invånare. Å andra sidan har man Kina
med dess 200 millioner människor, som
kullkastar hela vår framstegsteori. Icke
desto mindre vill man icke ett
ögonblick tvivla på att framåtskridandet är
en generell lag för mänskligheten, och
så drager man ut med kanoner och
gevär för att bibringa kineserna
framåtskridandets idé. Vanligt
människoförstånd borde dock kunna säga oss att
om historien vad beträffar den största
delen av mänskligheten, hela den så
kallade Östern, icke bekräftar
framåtskridandets lag, denna lag icke äger
giltighet för hela mänskligheten, utan på
sin höjd kan bli till trosartikel för en
bestämd del av mänskligheten. Tolstoi
bekänner, att han i mänsklighetens liv
över huvud taget icke förmått finna
någon gemensam lag, och att man lika
väl kunde underordna historien under
vilken som helst annan godtyckligt vald
idé eller historisk fantasi som under
framåtskridandets idé. Men han ser
vidare icke den ringaste nödvändighet att
finna lagar för historien, bortsett från
omöjligheten därav. Den gemensamma
eviga lagen, säger han, står skriven i
varje människas själ, och blott genom
felsyn blev den överförd på historien.
Så länge den förblir personlig är den
fruktbärande och tillgänglig för alla,
överförd på historien blir den fåfängt, tomt
prat. Ett allmänt framåtskridande för
hela mänskligheten är en obevisad sak
och existerar icke för nationerna inom
Östern. Därför är det lika ogrundat om
man påstår att framåtskridandet är
mänsklighetens urlag, som det skulle vara
oförnuftigt att säga att alla människor äro
blonda utom de mörkhåriga.

Här blanda sig på det märkligaste
sätt idéer ur en idealistisk individualisms
sfär, som är tysk, och som förlägger
det mänskliga fullkomnandet till den
enskildes innersta, med andra idéer, som
betyda den mest avgjorda krigsförklaring
mot Europas överlägsenhet såsom
lagstiftarinna i andens värld. Man märker
i förbigående Tolstois och Goethes
överensstämmelse i en mycket ljum
uppskattning av historien — en överensstämmelse
som visserligen lämnar rum för många
olikheter. Men det som är särskilt
påfallande är Tolstois protest mot den i
hans ögon naiva förväxlingen av
europeisk eller rättare västeuropeisk
mänsklighet med mänskligheten i dess helhet,
hans inriktning mot östern, däri han
tydligen inbegrep sitt jättestora
fädernesland, hans asiatism med ett ord,
vilken som jag redan sagt är anti-Petrinsk,
urryskt civilisationsfientlig, och vilken jag
särskilt hade i tankarna, då jag sade att
Tolstois pedagogiska idéer vore
betydelsefulla som ett profetiskt tidstecken.
Ty blir det icke i våra dagar tydligt,
att skildraren av den ryska kampen mot
Rom, mot Cæsar-Napoleon med denna
sin folkliga orientalism kommer att få
rätt gentemot tsar Peters andliga
arvtagare, mot det västligt-liberaliserande
Ryssland? Blir det icke tydligt, att Peter
den stores epok, Rysslands europeiska
epok, är till ända, att den definitivt visat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free