Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrepp som statsmannamässigt i högsta
och skönaste mening, i motsats till
Tolstois »utsläppande ur bänkarna». Även
barnen och ynglingarna i Goethes
drömda läroanstalt sitta icke fastsmidda vid
bänkarna, i varje fall se vi dem icke i
detta tillstånd. Grundvalen för deras
uppfostran, såsom också Pestalozzi ville
ha det — och hans principer på detta
område komma i det stora hela mera
till heders än man skulle väntat —
är åkerbruket, och i det fria, under
sånger, som beledsaga allt, både arbete
och lek, fullbordar sig deras uppfostran,
vilken framför allt består däri att, såsom
det ordagrant heter, »visa män låta
gossen under hand finna allt det som
är lämpligt för honom; att de förkorta de
omvägar, på vilka människan blott
alltför villigt förirrar sig från sin
bestämmelse». Varje avgjord yrkeshåg blir
alltså gynnad och understödd, ty »att
kunna en sak riktigt och syssla med
den ger en högre bildning än halvhet i
det hundrafaldiga». Men om också
uppfostran på så sätt blir individuell, så är
den därför icke på avlägsnaste sätt
individualistisk — respekt fordras rent
av även för det konventionella, och
denna betraktas som en utmärkande
egenskap just för snillet; ty detta förstår
att konst kallas konst just därför att
den icke är natur, och det bekvämar
sig lättast till respekt inför det
konventionella i insikten om att detta ju icke
är annat än förtjänstfulla människors
överenskommelse om att hålla det
nödvändiga, det oeftergivliga för det bästa.
»Det är en långtgående fiendskap mot
det godtyckliga, vilken man betecknande
nog bemödar sig om att försvara genom
ett exempel från musiken. »Skulle en
musiker», heter det, »tillåta en lärjunge
att vilt gripa omkring på strängarna
eller efter eget behag finna på intervaller?
Här blir det påfallande, att ingenting
får överlämnas åt den undervisades
godtycke; det element, i vilket han har att
arbeta, är givet, verktyget han har att
handskas med är lämnat honom i
händerna, till och med det sätt varpå han
skall begagna sig härav, jag menar
fingersättningen, finner han föreskrivet, så att
en led går ur vägen för den andra och
bereder den rätta vägen för den
efterkommande; och endast genom denna
lagbundna samverkan blir till slut det
omöjliga möjligt.» — Det är ingen slump
att musiken av »Provinsens» styresmän
på detta sätt tages till paradigm; ty är
den icke verkligen den andliga symbolen
för all »lagbunden samverkan» av det
mångfaldiga till ett människovärdigt,
kulturädelt ändamål? I »den pedagogiska
provinsen» härskar sången i allt arbete,
den är »bildningens första trappsteg»,
allt annat sluter sig till den och
förmedlas genom den. »Den enklaste
njutning», heter det, »likaväl som den
enklaste undervisning, livas och inpräglas
hos oss genom sång, ja även det vi
giva av trosbekännelse och sedelära
meddelas på sångens väg.» Till och
med grunderna för läsning, skrivning
och räkning ådagaläggas ur sången,
notskriften, textunderlaget, iakttagandet
av de underliggande måtten och talen —
korteligen, liksom åkerbruket är det
reala är musiken här det andliga elementet
i uppfostran, ty från musiken löpa lika
banade vägar ät alla håll.
En annan stor tysk och danare av
tyskt öde kommer oss här i tankarna:
Luther, vilken uppskattade musiken som
pedagogiskt hjälpmedel på ett sätt nära
besläktat med det som Goethe här
förkunnar. »Musicam», sade han, »har jag
alltid haft kär. Ungdomen skall man
städse vänja vid denna konst, ty den
skapar ädla, höviska människor. En
skolmästare, som icke kan sjunga, den
vill jag ej se på.» Och i de skolor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
