Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffar, så är det ibland icke långt ifrån att
den kan förleda till kätterska tankar över
äktheten och rättmätigheten av hans
humanism. Goethe räknar i
»Wanderjahre» judendomen till de etniskt
hedniska folkreligionerna. Men hur stod
det egentligen till med hans egen
hedendom, eller, vilket är detsamma, hans
egen gudomlighet? Var kanske icke
denna gudomlighets antik-humanistiska
Jupiterskaraktär en föga djupt gående
stilisering av hans väsen, och var icke
fastmer även han liksom Tolstoi, den
ryske guden »under den gyllene linden»,
en etnisk gudomlighet, ett utbrott av
den germanskt aristokratiska hedendom,
vars söner även Luther och Bismarck
voro och såsom vars förfäktare
gentemot ententedemokratiens kristlighet
Tyskland framstått för mången i det nu
avslutade kriget.
Att Tolstoi icke ville veta av
undervisning i »de döda språkens grammatik»
betecknade vi som den ryska folkandens
uppror mot den humanistiska
civilisationen. Det är på tiden att vi i Goethes
»Pedagogiska provins» se oss om efter
den plats där lärjungarna syssla med de
klassiska språken. Vi se oss om — och
vi måste tro våra ögon! Denna plats
finnes icke. Goethe är icke så
barbarisk att han som bildningsmedel
föraktar sysslandet med språket och språken.
Han kallar denna sysselsättning med
innerlighet för »die zarteste von der Welt»
och han betonar dess civilisatoriska värde,
i det han för sina imaginära lärjungar
förbinder språklära och språkövning med
hästvårdarnas hårda och grova
åligganden, för att de icke medan de utfordra
och tämja djuren själva skola förråas
till djur. Men här är det fråga om de
levande språken. Omväxlande övas de
olika nationernas tungomål — latin och
grekiska, det står fast, förekomma icke
i provinsens undervisningsplan.
Nå, det är mycket annat som icke
uttryckligen nämnes där; men att just
detta element sökes förgäves, är dock
påfallande. Var Goethe en humanist
eller var han det icke? — Han var det
i första hand alltid i en vidare och
annan betydelse än den filologiska. Men
för det andra vilar en betoning av en
viss ädel hårdhet, all musisk glättighet
till trots, över alla den Pedagogiska
provinsens anordningar, och det råder intet
tvivel att Goethe vid tiden för sitt
medvetna uppfostrarkall förhöll sig till det
Winkelmannskt humanistiska
bildningsidealet ungefär som Tolstoi och
Auerbach förhöllo sig till musiken, d. v. s.
med social stränghet mot det
sybaritiska, dilettantiskt svävande och
njutningsbetonade, vari just faran av detta
allmänmänskliga bildningsideal består.
Han ansåg denna fara för mera hotande
än faran av förkrympning och
förtorkande genom en specialisering, vars skräck
vi senare tiders människor lärt känna;
han försvarar yrkesutbildning gentemot
ordundervisning — ur samma
antilitterära tendens som vi iakttagit hos Tolstoi;
han delar med denne tron på att
mänsklig bildning redligast framgår ur
begränsningen, och så är han radikal nog att
genom ett språkrör i »Wanderjahre» mot
den humanistisk-allmänna bildningen »och
alla anstalter därför» låta slunga ordet
»narrspel». Det är hårt. Men klingar
det icke i dag, då ingen mer kan leva
av sina räntor, som en blott alltför
klarsynt profetia, när han likaledes där
förkunnar: »Den som hädanefter icke slår
sig på en konst eller ett hantverk,
honom kommer det att gå illa»?
Vad Goethe som uppfostrare vill, är
saklighet och duktighet — därmed är
andan i hans uppfostran tysk, icke
retorisk-humanistisk; den är social, icke
demokratisk-politisk. Ty det
demokratisk-politiska är icke blott besläktat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
