Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fjorton dar på Förenta Staternas tak. En expedition till Mount Whitney 1913. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjorton dar pà Förenta Staternas tak
fanns lagrat i hyddan och bredde våra
sovsäckar, filtar och madrasser till en
nödtorftig torkning. I plåttaket sjöng
det emellertid som ett helt spelverk av
elektriska urladdningar, allt under det att
snön staplade upp drivor utanför. Som
hyddans golv utgjordes av bara marken,
och då det dessutom låg lägre än
drivorna utanför, uppstod inom kort en
verklig sankmark, vars väta under nattens
lopp icke kunde utestängas från
madrasserna och filtarna och som därigenom
bibringade oss en illusion av tillbakagång
till den första barndomens mera fuktiga
än gyllene tid. Ett dubbelt underlag
av pressenning kunde icke i sak ändra
detta förhållande. Framåt natten
upphörde åskvädret, och vi började hoppas
på en natt lämplig för observationer.
Vi började därför göra i ordning de
instrument som vi lyckats få med oss
upp. Efter någon timmes arbete voro
galvanometrar, ampèremeter och
strålningsinstrument iordningställda i ljuset
av lanternor och elektriska ficklampor.
Ballongen och de registreringsinstrument,
som skulle medfölja densamma på dess
luftfärd, hade fått stanna därnere med
mulåsnorna, vilka, som vi sedan erforo,
för natten återvänt till Elders tältläger
på 3000-meters nivån. Den första
nattens observationer blevo emellertid föga
givande. Blott för en kort stund vid
midnatt klarnade himlen upp för att
sedan åter beslöjas. Kennard hade den
första nattvakten. Vi andra försökte
sova på våra genomblöta madrasser med
fötterna så nära som möjligt till den
lilla kaminen, som då och då måste
påfyllas.
Dagen därefter infann sig den övriga
karavanen med resten av utrustningen.
Med densamma följde också en person,
som utgjorde en viktig del av
expeditionen, nämligen kocken Ferdinand
Duar-tez. Duartez var halvblod: hans mor
var mexikansk indian, hans far, så vitt
man vet, amerikansk guldgrävare av
obestämd extraktion. Han var
emellertid en praktfull typ, mörk och kraftfullt
byggd och med ett humör av
gascognare, dare devil och laisser äller, som
skänkte oss många angenäma stunder.
Någon särskilt stor nytta hade vi
knappast av honom vid ballongernas
uppsändande eller vid instrumentens
upp-och nedpackning och deras uppställning.
Han var obeskrivligt lat så snart det ej
477
E71 fjällsjö på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
