Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Oswald Spenglers historiefilosofi. Av John Gustavson - Två dikter. Av Jarl Hemmer - Flygsand - Den beskyddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glaubens und des Unglaubens. Än djupare
är frändskapen med Tönnies’ skillnad
mellan Gemeinschaft och Gesellschaft, som ock
bottnar i en naturalistisk grundsyn.
Nietzsches civilisationskritik och apoteosering
av det starka, obrutna instinktlivet
anklingar också.
Otvivelaktigt är det en mäktig
tidsströmning som i Spenglers bok fått ett
samlat uttryck, men denna tidsströmning
tillhör redan i mycket det förflutna och
övervunna. Den bottnar i en inriktning
och världssyn, som före det stora kriget
var mäktigare och starkare än nu.
TVÅ DIKTER
Av JARL HEMMER
Flygsand.
Dimmorna välta från havet in,
tjutande våta.
Ängsligt och mörkt blir på stranden min,
och träden gråta.
Sugande, lömska vattenrand,
fräsande hukar du,
bit efter bit av min gamla strand
rovgirigt slukar du!
Svarta, väldiga vingars vin
närmar sig isande.
Ute från havet hörs fågelskrin
och rop av förlisande.
Fyrarna slockna och skummet yr
blint genom stormnattens frossa.
Flygsanden lyfter i virvlar och flyr
hän över frysande mossa
långt uppåt mumlande inlandsmyr. —
Nu är den här, förödelsens stund
med bistrare öden.
Flygsand, flygsand, var är en grund
som håller i nöden?
Den beskyddade.
Du går med en frid omkring dig,
som ingenting bryta kan.
För din skull bedarrar stormen,
för din skull blir lögnen sann.
Ett osynligt bud förvandlar
till klarhet och godhet allt,
som nås av det mjuka ljuset
omkring din svaga gestalt.
Det lyser en osynlig stjärna
beständigt över ditt hår,
och ständigt sjunger en fågel
vid vägen där du går.
Du går som på blåaste blommor,
där andra stupat i sand,
och sorlande källor stiga
för din skull ur brända land.
Du går med en frid omkring dig,
varhelst du i världen går.
O heliga ö av stillhet
i våra stormande år!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
