Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bernhard Risberg. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B er nh ar d Risberg
äro de jag nu åsyftar lyrik i folklig ton,
som ur de enklaste livskänslorna söker att
inifrån organiskt förnya sin poesi. I
motsats till sitt konstinstrument »violin» (hos
honom ingen särskilt lycklig beteckning)
kallade han engång detta folkliga spel
»nyckelharpa». Förställningskretsen vill
vara den naturligt enkla, som alla
människor direkt se, känna, höra, utan en
klassisk eller geografisk eller filosofisk eller
någon som helst »kulturell» antydning,
liksom utan en bild från modernt stadsliv.
Endast undantagsvis anknyter Risberg
till det bondska manér, som hos konstpoeter
vanligen blir tillgjort och ointressant
(»Ros-lagspolkett»), och någon gång imiterar han
à la Runeberg primitiva nationers folkdikt.
Men hans egentliga »nyckelharpe»-poesi
är den som direkt ger »folkets» eller de
enkelt naturliga människornas känsloliv i
en motsvarande lyrisk form. Utan konster
men icke utan en avvägd och genomförd
konst, som i de två korresponderande
stroferna »Nyckelpigans spådom» med sin
äkta viston av lätt förväntansfull
skalkak-tighet:
Nyckelpiga, fin och grann,
sätt dig på min högra hand:
nu jag handen höjer.
Opp och ned och ned och opp
går du till var fingertopp
och betänksamt dröjer.
Nyckelpiga, jag förstår
vad du menar, när du går
och vart finger granskar:
du tar mått till handskar,
brudehandskar, trå la la!
Snart så ska vi bröllop ha!
Nyckelpiga, röd och svart,
flyg nu, flyg, jag vet nog vart:
jag dig ej fördröjer.
Opp och ned och ned och opp,
kryp sen till var fingertopp,
när han handen höjer.
Nyckelpiga, han förstår
vad du menar, när du går
och vart finger granskar:
du tar mått till handskar,
brudgumshandskar, trå la la!
Snart så ska vi bröllop ha!
Det är inte stor poesi men friskt som
ett grönt blad.
En skyggare men ej mindre lycklig
förväntan utsjunges i den unga hustruns visa
till det »rena fina. nyårsnyet», på vars
»krumma båges topp» hon vill hänga sin
nya, gömda lyckas hopp för året. Åtskillig
dylik förenklad lyrik, särskilt i boken »På
nyckelharpa och violin» från 1908, utföl
mer eller mindre lyckligt.
Dessa Risbergs försök att skapa en
organisk folklig vispoesi ledde väl ej till större
resultat. Och trots det otadligt
konstnärliga i de nämnda exemplen blev det gärna
som om själva blomman av denna poesi
ej finge slå ut, som om växandet stannade
vid de saftiga, gröna bladen.
»Nyckelharpe»-experimentet vann ej heller den
uppmärksamhet det dock gärna kunnat påkalla
—-lika väl som månget strävande av andra,
vilkas bana legat i ett varmare kritikens
solsken än Bernhard Risbergs.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
