Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några böcker om och av konstnärer. Av Georg Nordensvan - Den bortfarna. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geo r g Nordensvan
svarar: »Ja, för tillfället — det är inte så
farligt som de säger.» Rätt underbar är
bitvis »Skreds» berättelse om sina äventyr
i Stockholm en vinternatt, och en novell
om en norsk parisermålare börjar rent av
förträffligt för att sluta i
gottköpssentimen-talitet.
Han berättar med lustiga smådrag och
oväntade vändningar på sitt eget lilla sätt,
individuellt och impressionistiskt.
DEN BORTFARNA
Av GUSTAF ULLMAN
Bred och blank gled älven hän
mellan åsar mäktigt trygga.
Ensam satt du på din brygga,
liten, fager, blid och vän,
och lät drömmen luftslott bygga.
Stora skepp och ekor små
foro snabba, foro sakta.
Ofta såg jag dig betrakta
dem med ögon, heta, blå. —
»Barn, vad väntade du på?» —
Nu jag vet det. — Du fick fara
fjärran på din längtans båt.
Dina blickar glänste klara,
glömska av ali dunkel fara,
livet gömde vid din stråt.
Floden når till havets famn;
längre bar dig ödets segel.
Stormar spräckte viddens spegel.
Ingen vet sin rätta hamn:
du fick sanna denna regel!
Alla våra drömmar brista.
Tidigt under tysta trän
sov du fjärran sömnen sista.
Vann du mer än du måst mista?–
Bred och blank går älven hän.
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
