Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Till skalden Tegnérs psykologi. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till skalden Tegnérs psykologi
derna inställa sig obedda för hans
fantasi. Uttrycken bli ofta avskräckande
— man ser det t. ex. av hans yngre
vän Henrik Reuterdahls anteckningar,
ehuru det måste framhållas, att man här
också måste räkna med Tegnérs lust att
chockera, att förfära just dem, som —
med mer eller mindre berättigat
pryderi — strängt höllo på det anständiga.
Emellertid blev han allt mera svart i
sinnet och »svart om munnen» — det
senare hans dotter Disas förebrående
ord. Vissa föreställningar ha kanske
tagit form av tvångsliknande tankar; och
den själ, som plågas av dylika, blir en
sannskyldig »inbillningens martyr».1
1 ütan att vilja — eller kunna — här
föregripa en vetenskaplig psykiatrisk undersökning
av Tegnérs konstitution och beskaffenheten av
hans själslidande vill jag nu blott hänvisa till
ett litet arbete av IV. Strohmayer »Das
ma-nisch-depressive Irresein» (1914), där förf. bl. a.,
i anslutning till Reiss, utvecklar stadierna och
graderna av dessa psykoser: en första art äro
de rent reaktiva, som bero på konkreta yttre
anledningar; under sådana reaktioner
framträda sedan, vid maniskt eller depressivt
grundtillstånd, endogena störningar; de förstämda
tillstånden kunna nu bli längre och svårare än
vad man kunde väntat av de yttre
anledningarna; utan skarpa gränser övergå sådana
tillstånd i verkliga periodiska depressioner.
Stroh-mayers erfarenhet är bl. a. den, att många så
belastade naturer (cyklothymer) i framskriden
levnadsålder insjukna i äkta melankoli eller
mani. leke sällan förhärska vid sådana cyklor
thymier tvångstankar (s. 37).
Professor T. Nerander, som gjort mig
uppmärksam på Strohmayers undersökning, har i
en mig meddelad P. M. angående Tegnérs
sjukdom —• efter genomläsningen av
ovanstående uppsats — yttrat bl. a. följande:
»Gränsen mellan de lynnes- och stämningsväxlingar,
som räknas till den fysiologiska bredden
(»hälsans bredd»), och dem, som bära sjukdomens
prägel, är ej skarp, övergången är flytande.
Mången gång är den lindriga exaltationen så
föga markerad, att den av omgivningen ej
betecknas såsom sjuklig, ehuru den i själva
verket kan vara det, under det att den därpå föl-
VI.
1835 är det sorgliga, nedbrytande
året. Redan i oktober föregående år
föll han ■— såsom han skriver till Martina
von Schwerin — »in i en svår
hypokondri som är ett olyckligt arv i min
släkt och dock dessutom kanske även
hade andra orsaker som icke hör hit att
omtala». Svåra sorger tillstöta. Vid
nyåret lider familjen en mycket
kännbar förlust genom mågen Kuhlbergs
död på Östrabo. Tegnér förmår sin
hustru att med den stackars dottern
Disa, den unga förtvivlade änkan,
göra en resa till Värmland. Under tiden
skall det bland annat repareras på
Östrabo; i övre våningen inredas nu åt
skalden de rum, han sedan alltjämt
bebodde.1 Detta tages av mången såsom
bevis på önskan att leva skild från
familjen, som alltjämt bodde i den nedre
våningen. Andra »skvallrets
stenskvät-tor» sprida ut, att biskopinnan icke
skall återkomma till Östrabo från sin
jande tungsintheten, depressionen, markerar sig
såsom patologisk.»
Intressanta fall från det litterära och
konstnärliga området äro framlagda bl. a. av Karl
Birnbaum, Psykopathologische Dokumente.
Selbstbekenntnisse und Fremdzeugnisse aus
dem seelischen Grenzenlande (1920). Birnbaum
betonar också de flytande övergångarna. Trots
alla psykopatologiska dokument uppställer han
■— gent emot åtskilliga psykiatriska författares
mening •— denna sats, vid vilken måste
fasthållas: »att den högsta psykiska produktion,
den andliga skaparkraften, den geniala
begåvningen — visserligen icke i sig är främmande
för det patologiska, men — enligt sin
naturliga karaktär måste betraktas som ett
väsens-element hos den högst organiserade sunda
psyken». (Jmfr samma uppfattning hos E.
Wrangel: Dikten och diktaren, 1911.)
1 Skrivrum och sängkammare. Den senare,
som blev Tegnérs och alla hans efterföljares,
t. o. m. biskop Lindström, dödsrum, lär —
beklagligt nog — under den allra sista tiden ha
förändrats.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
