Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Till skalden Tegnérs psykologi. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till skalden Tegnérs psykologi
engelska, återkommer han till slut till
»den åder av hypokondri», som ginge
igenom hela hans släkt på mödernet
och som »har växt ut med tilltagande
år», och han talar om sitt
människoförakt, sin ensamhet och sitt grubbel,
vilket allt »förvandlat mitt fordom friska
och levnadsglada sinne», tilläggande:
»Enskilda förhållanden, som här ej kunna
omtalas, torde även ha verkat härtill».
— På hösten det året (1839) andas hans
brev den största bitterhet, med det
djupaste förakt för det svenska folket
— som han i grunden älskade.
Så kom den olyckliga riksdagen 1840.
Det var på nyåret Tegnér reste upp till
Stockholm. Ivrigt kastade han sig in i
politiken. Han var rastlöst verksam
vid sitt skrivbord liksom i prästeståndet.
Ett stort antal yttranden och uppsatser
bära vittne härom. En rad av dikter
tillkommo också nu: Till riddarhuset,
Skålar i prästeståndet (den 1 maj) m. fl.
I Svenska akademien fungerade han
också som direktör och hälsade där i
högstämda kväden först den 20 maj
Grafström och så den 29 maj Atterbom
välkomna. — Men oron tilltog;
nedslagenheten växlade hastigt med
uppsluppenheten, och snart iakttog omgivningen,
att sinnesjämnvikten alldeles var rubbad.
VII.
Med vännen Heurlin begav sig
skalden hem från Stockholm i juni 1840;
en annan vän, den framstående läkaren
C. J. Ekströmer, följde också med. Nu
har (i början av juli) sinnessjukdomen
brutit fullt ut, efter några »epileptiska
anfall». Ännu den 10 juli kunde han
skriva till vännen B. von Beskow dessa
om en egendomlig klarhet och styrka
mitt i sjukdomen vittnande ord: »Sedan
jag kom hem har jag haft ett svårt
anfall, som mina dumma doktorer ville
inbilla mig skulle vara en lindrigare attack
av nervslag, varpå jag tvivlar. Snarare
är det en prodromus till galenskapen,
som är ärftlig i min släkt, ehuru den
hos mig hittills brutit ut i idel rim, så
goda de äro.» —Sjukdomen yttrade sig
i stark oro och orediga, överspända idéer.
Efter några veckor fördes han åter till
Stockholm, dit något senare hans hustru
och Disa, det mest älskade barnet,
anlände. Man hade förhyrt en vacker
lägenhet på Kungsholmen med trädgård
nedåt Klara sjö. Där innanför vårdades
han nu ett par månader. Skalden trodde
sig vara internerad på grund av något
förment brott av politisk art.
För att belysa situationen skall jag
här återge några utdrag ur brev, som
vännen Brinkman under denna tid skrev
till ett par närstående personer. I slutet
av juli, strax efter det Tegnér återförts
till Stockholm, meddelar sig Brinkman
med den av Tegnér så högt skattade
fru Hilda Wijk. Heurlin och hon hade
icke kunnat för sig dölja, att skalden
»vid flera tillfällen varit den nu
översprungna gränsen tämligen nära. Därifrån
också den hemska, ofta upprepade
förkänning av sitt förestående öde. I
botten av ali den lättsinnighet, som så
gärna gjorde sig gällande i hans yttre
förhållanden, ännu mera genom en
otyglad inbillningsförmågas självsvåldiga lekar,
låg en tärande mjältsjuka, så hemskt
uttalad uti den sönderslitande dikten, som
bär detta namn:
Det går en liklukt genom mänskolivet,
förgiftar vårens luft och sommarns prakt.
Av fruktan att för nära stöta på
detta djtip, skyggade han alltid tillbaka
för alla samtal, som kommo i omedelbar
beröring med livets heliga allvar och
själens därav beroende lugn.s
Ett par veckor senare författar
Brink-man ett långt brev till Tegnérs avhållna
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
