Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Till skalden Tegnérs psykologi. Av E. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Wrangel
svägerska, fru Sophie Myhrman, och
utvecklar däri samma uppfattning: från
allvarsamma ämnen, som gärna icke
räckte mer än några ögonblick, kastade
sig Tegnér vanligen över till det
lättsinnigaste skämt. Vad hans nuvarande
olyckliga tillstånd beträffade, så hade
man skyllt på den irriterande politiken.
Härom yttrar Brinkman: »Ingalunda som
ansåge jag riksdagsgrälet såsom
huvudorsaken till den rubbade jämvikten i
hans själs- och förståndsförmögenheter;
den beredde endast en hastigare
utveckling av det onda, som tyvärr haft
långt äldre och djupare rötter.» Tegnér
hade själv ofta talat om de hotande
anlagen som låge i hans släkt (»en åder
av galenskap»). Med sorg hade
Brink-man förmärkt, att det »lättsinniga
självsvåld, som fordom kunnat gälla för
ungdomlighet, med åren snarare till- än
avtagit», men att det ofta avbröts »genom
långa mellanskov av den svartaste
mjält-sjuka». Hans nuvarande själstillstånd
vore så mycket mera oroväckande som
»kroppen har på en gång blivit friskare
än förut. Han äter med ökad matlust,
sover lungt och oavbrutet, ingen
feber-yrsel, ingen orolig puls, så att han anses
uti detta tillstånd ännu kunna leva i
20 år». I många avseenden visade han
ännu reda och klarhet, »Han
igenkänner alla sina vänner ganska bestämt,
visar glädje över deras besök och kan
tala hela timmar med dem . . . Skulle
Ni väl tro att han även skriftligen redigt
nog kan utveckla — de största
galenskaper.» En sådan vanföreställning var,
att han trodde sig vara överbefälhavare
i Stockholm och ville tillkalla de övriga
generalerna för att ge dem order för den
förestående revolutionen. —
Vidunderliga planer till utgivande av en massa
volymer »samlade skrifter» — ett
hundratal omtalas någon gång —
känneteckna också hans sinnessjukdom i det föl-
jande; likaså kolossala förslag till den
svenska nationens materiella båtnad.
Tegnér var nu, menade Brinkman,
»till förståndet fullkomligt rubbad» men
»till hälsan fullkomligt återställd». I
Stockholm kunde han nu icke stanna.
Någon bättre vårdanstalt fanns icke inom
landet. Man beslöt då att den sjuke
skalden skulle föras till d:r Jessens
utmärkta sjukhem i Schleswig. Den 25
september gick också Tegnér ombord
på ångaren »Sverige» tillsamman med
en ung läkare och en betjänt. Färden
ställdes till Köpenhamn men fortsattes
strax därifrån till bestämmelseorten.
Jag skall här icke längre utveckla
denna sjukdomsbeskrivning, då man från
kompetent psykiatriskt håll har att vänta
en utförlig sådan. Jag vill blott i
korthet nämna, att skalden i Schleswig var
oavlåtligt sysselsatt vid skrivbordet, en
mängd manuskript tillkommo under
hösten och vintern, de flesta innehållande
översättningar på vers från tyskan,
danskan, franskan och engelskan.
Rastlösheten avspeglar sig tydligt i handstilen.
Mycket litet av de nu tillkomna
dikterna och översättningarna har en
fullödig karaktär, och föga torde därför böra
publiceras.
Men lugnare blev skalden under
arbetet och den goda vården. I mars 1841
hörde Brinkman till sin glädje, att »det
klarnat» för den sjuke. Snart kunde det
bli tal om återvändande till hemmet. I
maj fick han också, åtföljd av en son,
bege sig från vårdanstalten och kom
efter ett par veckors långsam färd åter
till Östrabo. Ännu var han dock långt
ifrån frisk. Han försökte återtaga
stiftsstyrelsen, men det gick icke bra. Oron
drev honom ut på resor detta och
följande år. Hans trogna maka följde med,
vanligen också Disa och någon av
sönerna samt ett par tjänare. Man besökte
släkt och vänner, särdeles i Skåne och
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
