Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Det danska måleriets guldålder. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G tin nar Mas co II Silfverstolpe
Utsikt genom några arkader i Colosseum.
Oljemålning av C. W. Eckersberg. 1813—15.
Tillhör Statens Museum for Kunst.
faller med hans verksamhet som lärare
vid akademien. Den gör sig påmint
inom det danska måleriet långt efter det
att penseln för alltid fallit ur mästarens
hand. Då de danska konstnärerna
omkring 1880 återknöto den sedan nära ett
århundrade avbrutna förbindelsen med
Paris och där inträdde i Léon Bonnats
atelier, märkte denne till sin stora
förvåning, att skolan i Köpenhamn ännu
fasthöll traditionen från Louis David.
Den Eckersbergska stilens starka
plasticitet är otvivelaktigt ett tidsdrag, ett
arv från den store fransmannens klara,
påtagliga empireform. Per Krafft d. y.,
som var Davids elev några år före
Eckersberg, har sålunda strax efter
hemkomsten utfört några borgerliga
porträttgrupper (t. ex. familjen Garberg, hos
fru C. Lindskog), vilka visa ansatser i
den riktning, som den, danske kollegan
förde till seger. Under vistelsen i
Davids atelier inriktades Eckersbergs ögon,
dessa nästan övernaturligt skarpsynta
ögon, i vilkas slagkraft en god del av
mästarens konstnärsgenialitet ligger
förborgad. För utvecklingen av hans form-
språk var det helt säkert icke utan
betydelse att dessa ögon kommo att göra
sina första upptäckter på Italiens jord,
i Söderns sol, som låter föremålen
framträda med utomordentlig konturskärpa.
Förflyttningen till Danmark betydde
sedan icke en förflyttning till en annan
atmosfär; den klara genomskinliga
nordiska luften befrämjade på allt sätt
arbetet efter de grundprinciper, som
konstnären tillägnat sig under studieåren.
Förhållandet att den danska konsten i
fortsättningen icke sökte sig ut på sidorna
om linjen Köpenhamn—Rom har med
säkerhet varit ägnat att vidmakthålla den
Eckersbergska formtraditionen.
Om denna också under hela det
danska måleriets guldålder bildar ett
konstitutivt element, en fast ryggrad, så
hindrar detta icke att skedet uppvisar
av den stränga Eckersbergska formen
oavhängiga stildrag, vilka kunna anses
som icke mindre karakteristiska för det.
Redan hos Köbke finnes stundom ett
friare, lättare anslag, en rörligare touche,
vilken ger en föraning om den franska
impressionismens måleriska luftighet. Från
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
