- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
586

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stephen Mc Ke nn a

från ett anarkistsamfund i Schweiz och
från episoder ur de sydamerikanska
befrielsekrigen. Men dessa fyra män ha
icke haft några framgångsrika
efterföljare; själva hava de segrat genom
snillets styrka, som alltid och överallt skall
kullkasta litterära tidstendenser och
populär smak; men de äro en liten
minoritet och ha kämpat mot strömmen.
Knappast hade en bana blivit utstakad
för vårt sekels skönlitterära författare
förrän de måst övergiva den; och
inspirationen till den engelska romanen
under ett dussintal år före världskrigets
utbrott kom från en källa som ingen
kunde ha förutsett fem år före
drottning Victorias död. Omslaget i litterär
tendens, slutet på den victorianska æran
i litteraturen markeras mindre tydligt
av drottningens död än av boerkriget,
mitt under vilket hennes död inträffade.

En undersökning av boerkrigets
moraliska sida ligger utanför min uppgift
här; men dess resultat äro för viktiga
för att kunna förbises. Under mera än
åttio år hade Storbritannien varit
världens mäktigaste och rikaste nation; det
gick fram ur Napoleonkrigen mindre
utarmat än vare sig Frankrike eller
någon av dess allierade, tack vare de
industriella resurser som landet hopat
under 1700-talets senare hälft, det
förskonades från de dynastistrider,
folkresningar och inbördeskrig, som hemsökte
Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien,
Österrike, Grekland och Nederländerna:
det lyckades rida ut det stora indiska
upproret, och det oavlåtliga
förvärvandet av nytt landområde, slumpvis och
ofta mot landets vilja, hade vid
århundradets slut gjort England till härskarinna
över Indien och Birma, Australien och
Nya Zeeland, Canada och Västindien,
Egypten och Kaplandet med en mängd
mindre besittningar alltför talrika att
uppräknas. Ett så vitt utbrett välde

hade aldrig förr funnits i världshistorien;
engelsmännen själva hade aldrig något
begrepp om dess storlek och styrka,
och imperialister som Rudyard Kipling
hade till mission att väcka sina
landsmäns fantasi och sinnen till uppfattning
av hur lysande arvet var och hur stort
ansvaret.

Är 1897, då drottningen innehaft
sin tron i sextio år, fick Englands folk
ett tillfälle att vid jubileet skåda
åtminstone den yttre ståten av det
kejsarrike som vuxit upp under
drottningens händer medan folket slumrade. Jag
citerar en skildring av hennes färd till
tacksägelsegudstjänsten i St. Paul’s
katedral.

Premiärministrarna i alla självstyrande
kolonier voro närvarande, och fältmarskalken
Lörd Roberts förde kommando över en
kontingent sammansatt av indiska och koloniala
truppavdelningar. Det var kanske denna del
av processionen som, med undantag av
drottningen själv, tilldrog sig mera livlig beundran
än någon annan — canadensiska husarer och
dragoner, beridna jägare från Victoria och
Queensland; vidare truppavdelningar från
kronkolonierna, ryttare från Trinidad, svarta haussas
i sina pittoreska zuavuniformer, vitmössade
Hong-Kong-poliser, zaptiers från Cypern,
malajer och dyaker och så vårt indiska
kejsardömes lysande krigsfolk. Antalet och
mångfalden av de nationaliteter som erkänna den
brittiska kronans överhöghet kunde knappast
ha presenterats i ett mera talande sammandrag.

Skarlakan och guld, azur och guld, purpur
och guld, smaragdgrönt och guld, vitt och
guld — överallt ett skiftande vågsvall av
färger, och överallt bländande guld. Och så satt
där en gammal dam, liten, stilla, med hög
färg på kinderna, helt svartklädd, med en
silverstrimma under den svarta hatten, ett enkelt
vitt parasoll över sig; hon satt orörlig, hennes
läppar voro hårt slutna som om hon försökte
låta bli att brista i gråt ... Så lugn, så
allvarlig, så uppmärksam, så omisskänneligt i
varje tum en ädel kvinna och en drottning.
Hon var nästan patetisk, om ni så vill, den
lilla svarta gestalten mitt bland dessa lysande
ryttarskaror, denna stora armé, dessa jublande
folkmassor, men också storslagen. När värl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free