- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
587

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Idéströmningar inom den engelska litteraturen

O ö

dens andra konungar fara ut, rider eskorten
tätt intill vagnens hjul; drottningen åkte fram
bland sitt folk, förtroendefullt, med blott en
enda soldat vid trottoarkanten mellan henne
och dem.

Efter högtidligheterna på land kom
en revy av den flotta, på vilken hela
detta välde var grundat. Oövervunnen i
det förflutna, syntes den oövervinnelig för
framtiden; och paraderandet av så
mycken makt, nästan en utmaning mot
himlen, väckte i någras hjärtan en
omkastning i känslorna: ingen ringare man än
Kipling bad, i sin dikt »Recessional»,
om sinnets ödmjukhet, fast han aldrig
tvivlade på sitt lands gudomliga mission
att i alla riktningar utvidga det arbete
som utfördes i Egypten och Indien.

Då boerkriget bröt ut, blev världens
mäktigaste och rikaste nation
förödmjukad inför världen av ett oansenligt
antal irreguliära trupper, vilka höllo ut i
tre år mot denna till synes
överväldigande styrka, som hade uppvisats i ett
världsherraväldes festprakt vid
sextioårsjubileet. Under kriget frågade sig
folket om alla landets institutioner voro
lika opålitliga som dess hjälpmedel för
krigföring; och då freden var
undertecknad blev varenda detalj av det engelska
regeringssystemet, varenda tradition och
sedvänja, varenda institution och
anläggning underkastad en kritisk och
misstänksam granskning, om det när allt kom
omkring var hederlig sten eller målad
papp. Man kunde icke vänta att
romanförfattarna, som ha till yrke att iakttaga
och kritisera livet, skulle stå som
overksamma åskådare medan denna
nationalinventering pågick.

Om man därför söker en enkel
formel för litteraturen under åren mellan
1902 och 1914, skulle jag vilja kalla den
en självkritikens litteratur. Under tolv
år sysslade flertalet av de mera kända
unga författarna med att undersöka och

angripa själva den grund, på vilken det
victorianska livets byggnad, oomtvistad
och säker, hade blivit upprest; och det
skulle nog bli svårt att hitta en bjälke
eller ett valv som icke blivit utdömd
av Wells eller Bernard Shaw, medan
Galsworthy från höjden av sin mera
förnäma avskildhet gisslar den
omänsklighet och själviskhet som tillåta den
moderna civilisationen att fortleva. Vårt
styrelsesätt och den snäva gränsen som
den nuvarande parlamentsordningen
drager för de sociala reformerna, vår
fördelning av rikedomen, vår uppfostran,
vår sport och våra nöjen, vår
behandling av barn och djur, av hustrur och
tjänare, våra vanor och vår smak —
allt vad den victorianska æran hade tagit
för givet eller modifierat så gradvis att
förändringen fortskred obemärkt, allt
detta blev nu uppfordrat att rättfärdiga
sin existens. Hur många händer som
än sysslade med nedskrivandet av denna
kritiska litteratur, den anda som
inspirerade den var dock en enda, världen
måste rensas från sin lättja och
liknöjdhet, sitt oärliga tänkande och planlösa
handlande; den måste bli intelligent,
sund, metodisk, dess bebyggare måste
bemöda sig om stränghet mot sig själva
och barmhärtighet mot nästan. Sådant
är omkvädet i de romaner och pjeser
som Galsworthy, Wells och Shaw skrevo
under dessa tolv år. Kasta vi en blick
på deras tidigare arbetens utgivningsår,
visar det sig att deras kritik och
maningar visserligen gå tillbaka till en tid
innan boerkriget framkallade en
nationens hjärterannsakan; men detta
försvagar knappast mitt påstående, ty den stora
läsande allmänheten, som fridsamt
betade på den materiella litteraturen
från det högeligen materiella nittiotalet,
började först forska i sitt eget samvete,
då kriget bjöd den bringa ordning i sina
angelägenheter och då de författare, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free