- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
592

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stephen McKenna

vetgiriga gent emot det fastslagna, det värdiga,
det som håller sig i försvarstillstånd. Innan
vi bli färdiga, skola vi hava inneslutit hela
livet inom romanens ram.»

Den hastigaste uppräkning av de namn
vilka mest hördes vid denna tid skall
visa att allmänheten sträckte ut båda
händerna efter vem som helst som kunde
erbjuda någonting nytt, som var värt
att utgivas för första gången, eller
någon-ting gammalt, som var värt att
återupplivas. Under dessa år var det som
Joseph Conrad först nådde en vidare
läsekrets; nu erövrade H. G. Wells ett nytt
rike med sina sociala och sociologiska
romaner —- »Tono-Bungay», »The new
Macchiavelli», »Marriage», »The
passio-nate friends»; nu tvang Arnold Bennett
sina läsare att uppmärksamma det dystra
industriella livet i den fulaste delen av
det industriella England. Dessa år
skapades John Galsworthys bittraste och
mest hjärterannsakande romaner och
pjeser: »The country house» och »The man
of property», »The silver box» och
»Justice», under dessa år gjorde de
Morgan sitt försök att återuppväcka Dickens’
anda och stil i »Joseph Vance» och
»Alice-For-Short»; under dessa år
nedkom Barrie med en ny sentimentalitet
i litteraturen, vars bestående värde ännu
återstår att bedöma, men som var
förenad med den mest fulländade tekniska
skicklighet; dessa år skådade Bernard
Shaws mest finpolerade ironi och
elakhet. Det var under de tolv åren före
kriget som frukterna av den irländska
litteraturens pånyttfödelse fördes till
England i sådana pjeser av Synge som
»Riders to the sea», »The playboy of the
western world» och »The well of the
saints» samt i W. B. Yeats’ dramatik
och dikter. De engelska
översättningarna av främmande författare vidgade
ej blott författarnas horisont, de
influerade även läsekretsen. På sina vänners

bokhyllor var man vid denna tid säker
att finna Ibsens dramer, Maeterlincks
pjeser och essayer, Schopenhauer och
Nietzsche, romaner av Anatole France,
Balzac, Dumas och Zola, Tolstoj och
Turgenjev, Strindbergs och Hauptmanns
dramatik, bredvid enstaka volymer av
Gorki, Pusc’nkin, Lermontov, Tagore,
Björnson, Victor Hugo och ett halft
hundratal andra, som så småningom vunno
mark. Inom poesien se vi Masefields
dialektberättelser tvinga sig på den
vanliga, icke överkultiverade läsaren så som
ingen annan poesi hade gjort sedan
Kiplings första ballader; och liksom om
levande författare icke erbjödo tillräcklig
omväxling, blev detta en tid då billiga
metoder för massproduktion satte
förläggarna i stånd att omtrycka allt vad de
ansågo värt att erbjuda allmänheten,
från Chaucer till Oscar Wilde. På
teatern finna vi experiment i ämnesval och
form vilka emellanåt framgångsrikt
våldförde sig på alla Aristoteles’ dramatiska
regler. Mångsidigheten kan
exemplifieras av Maeterlincks »Fågel blå»,
Hous-mans »Love in a dutch garden», Barries
»Peter Pan», Bennetts »Milestones» och
de nya Shakespearetolkningarna
framförda av Sir Herbert Tree, Granville
Barker och Gordon Craig. På musikens
och dansens område tillhörde dessa år
den ryska operan och den ryska
baletten, Debussy och Richard Strauss; nu
vägrade för första gången en engelsk
publik att göra pilgrimsfärden till
Bayreuth och fordrade att Wagners Parsifal
skulle ges i London. Det är möjligt
att det finns en estetisk teori som kan
draga en röd tråd genom ali denna till
synes heterogena mångfald, jag bekänner
dock att jag icke förmår se den. En
stor skara unga män, befriade från alla
traditionens tyglar och kanske med en
misstanke att de konstnärliga
traditionerna från Victorias tid voro lika opå-

592

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free