Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephen Mc K e nna
alla slippa i böcker, ty gränslinjerna ha
blivit utplånade och engelsmännen äro
trötta och utledsna på politiken.
Äventyr får man icke skriva om, ty kriget
har fört in mera äventyr i allas liv och
erfarenhet än någon kan smälta, Jules
Vernes under ägde rum dagligen, och
ingenting hos Rider Haggard eller Max
Pemberton eller Cutcliffe Hine eller
William le Queux kunde jämföras med det
som dagligen hände en flygspanare, en
befälhavare på en undervattensbåt eller
en hemlig politisk agent; inom mindre
starkt kryddad litteratur kunde ingenting
hos Conrad jämföras med den roman
överste Lawrence genomlevde, han som
lämnade ett Oxford-college för att bli
den avgudade ledaren för en arabstam
och den främre österns politiske
skiljedomare.
Man skulle kunna tänkt sig att då
författarna nödgats undvika allt detta, de
åtminstone skulle fått gä tillbaka till de
ämnen och de metoder med vilka de
experimenterade när kriget avbröt dem.
Men jag har talat om de båda
järnridåerna som föllo vid krigets första och sista
dagar; och det röjs nu en stark tendens
hos kritici och läsare att ringakta varje
som helst litterär forms förtjänster och
säga: »Den analytiska romansen? Den
mikroskopiska livsskildringen?
Serieromanen? Åh, allt det där ha vi haft. . .
i de gamla dagarna . . . före kriget». Om
Henry James ännu levde och vore djärv
nog att offentliggöra en roman skriven
i hans senare manér, är jag säker på att
hans läsare otåligt skulle mumla: »Det
här är ju bara en »Awkward age» till;
det där ha vi ju haft förut alltsammans,
det ha vi kommit förbi», på samma sätt
som de säga om Compton Mackenzie:
»Han skriver om samma människor, på
samma sätt, lika långt, lika detaljerat.
Vi ha läst alltihop förut.» Och om
Compton Mackenzie förklarade att varje
ny bok var en del av en oändlig
mänsklig komedi, som han varit sysselsatt med
under åratal och som han skall bli
sysselsatt med under många år ännu, skulle
hans kritici förmodligen svara: »Vi bry
oss inte om det där, det tillhör ett
område av vår erfarenhet som är dött. Ni
måste komma med något nytt.»
Men hur stora än svårigheterna för en
romanförfattare må vara i valet av ämne
och ämnets behandling, vill jag dock ej
överdriva dem. Den påfallande retlighet
hos engelsmännen efter kriget som tar
sig uttryck i deras kritik av sig själva
och sina vänner, sin politik, sina
politiska motståndare och slutligen av de
konstnärer, av vilka de önska bli roade,
denna retlighet är ett övergående
sjukdomstillstånd hos för hårt spända nerver;
och jag hoppas jag ej blir anklagad för
arrogans om jag säger att det bästa för
en författare, nu och i alla tider, är att
fästa så liten uppmärksamhet som
möjligt vid sina kritici och fortsätta med
det arbete han själv anser att han kan
göra bäst. Om jag skulle angiva en
tendens för de sista tre årens litteratur
skulle jag säga att författarna hålla på
att klättra i sadeln igen, litet styvt och
stelbent kanhända, och att de följa sina
egna böjelser och praktisera de teorier
med vilka de experimenterade för tio år
sedan, i de moderna litterära
experimentens guldålder, då tradition och
konvenans hade fått ferier, då var och en följde
sin egen håg och allmänheten tåligt
lyssnade till dem alla.
En formel som skall täcka eller
förklara våra dagars litterära verksamhet
har jag förgäves sökt; i dess ställe kan
jag endast giva en den kortaste
översikt. På sista åren har mycken ung
talang dragits till poesien, men ehuru en
mera fulländad teknik ådagalägges av ett
större antal unga skalder än någonsin
förr, tycks deras inspiration vara mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
