Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Det är lyckan. Av Gunnar Henningsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G tinnar Hennings s on
av rik bourgeoisi framträda, vilken ännu
har att finna sin plats i den sociala
ordningen, medan en annan klass har blivit
så utarmad att den sålt sina hus, stigit
tillbaka från den framstående ställning
den fordom intog och nu väntar, i
likhet med de nya rika, att finna sin nya
plats; den emanciperade unga flickan,
som bor för sig själv och förtjänar sitt
eget uppehälle, är en jämförelsevis
främmande personlighet för romanförfattarna,
likaledes den kvinnliga politikern, som
under de närmast gångna åren för första
gången vunnit inträde i parlamentet.
Ännu stå vi allt för nära kriget för
att ha fått vår syn inställd därefter eller
kunna gissa vilken inspiration det skall
skänka litteraturen. Vi måste vänta tills
vi återvunnit vårt perspektiv, vänta tills
vår egen psykologi, och deras som vi
studera, blir normal. Då tvivlar jag icke
på att vi skola se en litterär produktion
som på intet sätt är underlägsen den
vilken följde efter Armadan eller
sjuttonde århundradets inbördeskrig eller de
napoleonska krigen. Men lika litet som
någon då kunde förutse Shakespeare eller
Milton eller Shelley, lika litet kunna vi
hoppas förutse vilken litterär storman
som skall frambringas genom de nödiga
villkoren härför: ett långvarigt lugn efter
en långvarig storm. Vi kunna
åtminstone hoppas att liksom det nu
avslutade kriget var ett skarpare eldprov än
något av de föregående, det skall i sin
ordning kalla fram ett snille som blir
ännu mera rikt flödande än de tre,
vilkas namn jag nämnde.
DET ÄR LYCKAN
Av GUNNAR HENNINGSSON
Det är lyckan som vi äga
fångad då den flög förbi.
Livets sorger föga väga
mot vår vänskaps harmoni.
Det är lyckan, fast vi märka
knappast att vi äga den.
Först då sorg och saknad värka,
minns man, att man ägt en vän.
Det är lyckan. Våra öden
länkats av en okänd makt.
På den väg, som bär mot döden,
gå vi än i samma takt.
Det är lyckan. Ingen plågar
dig med löften eller band.
Är det lyckan? Då jag frågar,
trycker du blott tyst min hand.
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
