- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
610

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ola Hanssons Samlade skrifter. Av Johan Mortensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Mortensen

har en fin blick för det karakteristiska hos
en personlighet och en varm poetisk,
uppfattning, egenskaper som tydligt framträda
i de Litterära silhuetter, som utgöra
hans förstlingar och i vilka han givit några
skisser av samtida skandinaviska diktare,
som t. ex. den lilla fina analysen av
Es-mann eller porträttet av Bååth. Men Ola
Hansson kan också lätt bliva ensidig och
överdriven i sin kritik — alltför starkt
känslobetonad som han är. Han springer
från den ena tidsstämningen till den andra.
Vad han själv har bakom sig intresserar
honom icke längre, under det att allt som
i ögonblicket upptar honom kan växa till
en storhet och betydelse över alla
proportioner. 1 hans Tolke og Seere, i hans
Kåserier i mystik såväl som i den
senaste samlingen av hans kritik finnas
exempel på dessa ytterligheter.

Ola Hanssons senare diktsamlingar, hans
Dikter på vers och prosa (1901), Det
förlovade landet (1906), Nya visor (1907),
På hemmets altare (1908), Folkens visor
(1911) väckte knappast något större
uppseende, när de utkommo. Men de äro
oförtjänt bortglömda. Här finnas utmärkta
dikter, naturstämningar av samma art som
tidigare gåvo hans lyrik dess egendomliga
prägel; resedikter, ofta kvicka och satiriska,
eller en sådan liten vemodsfylld visa som
denna (Sommarblund):

Doften stiger solvarm

torr och tung,

där jag blundar till bland

barr och ljung.

Tallar som dämpat solljus

spelar på;

himlen däruppe lysande
sommarblå.

Slumrande tyst i skogen,

slumrande tyst!

Liksom ett barn, som sover

av moder kysst,

känner jag slummern sjunka

varm och tung,

där jag blundar in bland

barr och ljung.

I Skåne har Ola Hansson länge varit
högt uppskattad. Det är ju helt naturligt,
ty han har återgivit en hel sida av det
skånska väsendet och den skånska naturen
som ingen annan före honom; icke den
sida hos skåningen, som faller mest i
ögonen åtminstone på främlingen, nämligen
hans praktiska verksamhetssinne, tämligen
fritt från allt sökande efter idealismens blåa
blomma, och hans breda humor, vilken
näres och försötmas av alla de goda ting,
som den feta myllan alstrar härnere och
som göra människorna »lena» till sinnet.
Det är icke allt detta breda och utåtvända,
som Ola Hansson skildrar — det väntar
alltjämt på sin Rabelais eller Fritz Reuter.
Ola Hansson är en vek och inåtvänd
drömmare, och hans dikt är som svept i
Skånes blekgula och mjuka höstdimmor.

Vilhelm Ekelunds hyllningsdikt till Ola
Hansson ger ett uttryck för den
utomordentliga, nästan måttlösa beundran, med
vilken många uppfatta honom i hans
hembygd:

Rått, sånglöst, Muser ej bekant,
ett svenskt Boiotia låg Skåne.
Då steg din ungdom ut på klar
och segerviss och solljus bana,
och om din själ brann glans
av morgonblått och guldbeduggad sky.
Och till din själ hon fann behag,
till dig i blonda sommarnattens stund
steg Skånes ädla Musa hög.

Däremot är säkerligen Ola Hansson
alltjämt en ganska litet känd författare i
"Uppsverige, fast åtskilligt rent yttre
erkännande under det sista decenniet
kommit honom till del. Den studerande
ungdomen vid våra högskolor har tilldelat
honom det skaldepris, som förut innehades
av Fröding. Den samlade upplagan av
hans skrifter, som nu utkommer, utgör väl
också ett vittnesbörd om att intresset för
hans diktning är i stigande. Det är också
på tiden att dessa små stämningsmättade
och koncentrerade mästerverk intaga sin
klassiska plats i svensk litteratur.

Tidigare har en studie över Ola Hansson av Fredrik Vetterlund influtit i Ord och Bild (1905
sid. 179). Dessutom ett antal anmälningar av enstaka arbeten (se Systematisk förteckning 1892—06
och 1907—16).

610

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free