Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den nya tyska regikonsten. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den iiy a tyska regikonsten
Ore sti en Framför pala’.tset.
Grosses Schauspielhaus.
av den eller den rollens betydelse, och
det kan icke hjälpas: alltid har han rätt!
Alltid spelar han rollen bättre än den eller
den skådespelaren, huru betydande han än
må vara. Så djupt har han levat sig in
i dramat, så stor är hans
skådespelarbe-gåvning. Det är en upplevelse att följa
Reinhardts instudering av ett drama,
stundom större än att vara med om den
slutliga premiären.
Nu invänder någon: men lider inte
skådespelarens individualitet av detta
re-gissörskap? Det har väl någon enstaka
gång hänt, att Reinhardt misstagit sig i
sin värdering av en skådespelares hela typ
och att samarbetet upphört, men på det
hela taget har hans verksamhet varit
orsaken till skådespelarkonstens uppblomstring
under århundradets första decennium. Han
fortsätter här Brahms intentioner, ehuru
med mera liv och blod. Han blir för sin
skådespelartrupp det samma som den
moderne dirigenten av Guds nåde för
orkestern, vare sig han heter Nikisch eller
Strauss. Utan hans regi hade de ovanligt
talrika och ovanligt begåvade skådespelare,
som samlades under hans fana, aldrig
kommit till sin fulla rätt -— Wegener, Moissi,
Kayssler, Arnold, Pallenberg, Krauss,
Höf-lich, Eysoldt, Heims och andra. Det är
alldeles uppenbart, att just den rika
individualiseringen bland skådespelarna, ett i
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
