Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - På Iduns 60-årsdag. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På I dim s 60
-år s dag
Den slog och slog . . . och det vart år
av slagen.
Och alltjämt flockades här vän vid vän,
ej tröt idé och liv i föredragen,
ej tröt det hjärtats eld i sinnelagen,
men Iduns äldste kändes knappt igen.
De skapat Idun såsom unga män
och sutto, gamla nu, i bunkalagen,
men själens ungdom bodde hos dem än,
fast höst och vinter vittrat anletsdragen,
och deras skämt och skratt klang lika
käckt
och deras säten voro alltjämt troner.
De sågo kring sig nu en yngre släkt
att lära upp i Iduns traditioner.
Med hjärtligt handslag och en broders du
de gett oss yngre plats hos sig i
ringen •—
men döden sprängde denna ring itu,
de gingo stilla från oss en och en,
och deras stolar äro tomma nu —
vår saknad och vårt tack förgäta ingen.
Ja minnena från Iduns ungdomsår
ha redan blivit strålande legender,
långt mer än minnet annars dyrkan får,
så nuet tror sig stå med tomma händer.
För sexti år se’n . . . Tiden skiftat
hamn
och bjuder ingen mer en öppen famn.
Se, Hermes styr Apollons folk som
Pallas!
Förbittrad strid och ängslad jäktan
kallas
den spis, den dryck, som bjuds i Tidens
namn,
ja, till den tvångsdieten vi befallas.
Men, fastän dagens signatur är: hets,
och man om ord och åsikt slåss och
kivas,
härinne samlar Idun än en krets,
som hyllar hennes valspråk: du skall
trivas!
Som strandens vass, när vattnet isas,
fryser in
och inte mer av vind och vågor röres,
nu andens »fria» folk binds mer än
någonsin
i fack och bås och tjänst och
dagsverksföres.
Ack, isolering dräper det humana,
ensidigheten dömer allting vrångt —
men le tillsammans är en vettig vana,
gemensam glädje ser ej livet trångt,
och humorn höjer samförståndets fana.
Dess mer behjärtansvärt blir Iduns mål,
ju mer oss tiden hotar att beröva,
dess mer till själens hugnad vi behöva
av ungdomsäpplena ur hennes skål.
Studentiskt spänstig, fri och ideell,
friskt odogmatisk, sant universell,
umgänge, konst och kunskap i förening,
från tvång och vardag skall en
Iduns-kväll
ge oss en rast och blåsa en appell,
appell till centrum! — Det är Iduns
mening.
Så må hon verka lyckosamt för ädelt mål!
Så leve hon och blomstre! Iduns skål!
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
