Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett praktverk om lapparna. Av Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ftr aktv er k om lapparna
Av Axel Klinckowström
A JAG för några år sedan
hade nöjet att i Ord och Bild
anmäla Ossian Elgströms
»Moderna Eskimåer»,1 framhöll jag
på mer än ett ställe det starkt
framträdande, hos en konstnärsnatur som
Elgströms oväntade, vetenskapliga draget,
den outtröttliga flit, den rent sakliga
objektivitet, den aldrig ett ögonblick slumrande
vetgirighet för allt som rörde eskimåfolkets
liv, som likt en röd tråd genomgick boken
från den första sidan till den sista, och
då författaren i slutet av sitt arbete blygsamt
påpekade »att han ej var etnograf» tillät
jag mig att bestämt motsäga honom,
framhållande att »etnograf till gagnet om också
ej till namnet» just jämnt var vad Ossian
Elgström i sin Grönlandsbok visade sig
vara och det i eminent grad.
Utgången skulle komma att giva mig
rätt, mer rätt än jag då ovanstående skrevs
ens kunde ana, och i dag, då man, några
få månader blott efter utgivandet av det
monumentala praktverket »Människor och
andar,2 åter möter Elgströms namn på
bokhandelsdisken, denna gång i förening
med ett digert, rikt illustrerat kvartband
om 358 sidor, behandlande
Karesuandolapparna, deras seder, bruk och husgeråd,
lärer ej ens illviljan själv längre förneka
den outtröttlige arbetaren på den arktiska
etnografiens fält forskares namn, heder och
värdighet.
Karesuandolapparna, författaren
betecknar med vanlig blygsamhet i en
undertitel sitt verk som etnografiska skisser
från Köngämä och Lainiovuoma 1916—
/p/p, är i själva verket varken mer eller
mindre än en brett anlagd monografi om-
1 1917, s. 167—170.
2 Anmält i Ord och Bild 1922, s. 103—-106.
fattande ifrågavarande lappstams hela
andliga och matetiella kultur, frukten av
årslånga, med sällsynt idoghet bedrivna
forskningar högst uppe i vårt lands nordligaste
hörn, där Sveriges, Norges och Finlands
gränser mötas.
Att i ett arbete av sådant omfång och
vidd som det föreliggande ej alla delar
kunna ha samma värde är självklart.
Författaren — redan i företalet framhåller han
utan falsk blygsamhet sin egenskap av
autodidakt —- har vid en uppgift sådan som
den han ställt sig ej kunnat undgå att
mer än en gång bli lidande på sin
saknad av djupare insikter i etnografien
närstående naturvetenskapliga och tekniska
ämnen, och det hade säkerligen varit till
fördel för arbetet i dess helhet om kapitel
sådana som de rörande renens
naturhistoria, husdjurens sjukdomar och det rent
antropologiska materialet blivit bearbetade
eller åtminstone genomsedda av fackmän
på de olika områdena, alldeles som nu
fallet blivit med den språkliga delen av
verket.1
Detta gäller dock endast •—- och i det
stora hela i rätt enstaka undantagsfall —
om de första tre kapitlen av arbetet. I
och med att förf. i det fjärde kapitlet
kommer in på den materiella odlingen har
han fast mark under fötterna och rör sig
numera med den, tack vare grundlig och
ingående självsyn, med ämnets subtilaste
detaljer fullt förtrogne vägvisarens hela
pålitliga säkerhet. Bit för bit, stycke för
stycke håller han för våra ögon mönstring
med lappfolkets hela materiella egendom:
fångstredskap, seldon, fordon, kåtor och
gammor, bohag, husgeråd, kläder, redskap,
1 Genomsedd och normaliserad av rektor J.
Qvigstad i Tromsö.
Ossian Elgström: Karesuandolapparna. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
