- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
657

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sv ens k a r om aner och noveller

Av Sten Selander

/T R VID MÖRNES Inför
ha-A vets anlete är krönikan om
j I några studenters
sommarseg-L/ lats i den åländska skärgården

nådens år 1828. Det är ett typiskt
studentlag man gör bekantskap med, sammansatt,
förefaller det, liksom de flesta andra främst
enligt lagen om motsatsernas inbördes
attraktion. Dess medlemmar ha blivit
hemlösa genom den stora branden i Åbo
föregående höst och därför över sommaren
tagit sin bostad ombord. Tre av
kamraterna, som presenteras ganska utförligt i
bokens inledningskapitel, äro blott bipersoner,
som snart nog försvinna; endast den fjärde,
Kristoffer med binamnet Kolumbus,
stannar inom läsarens synkrets.

Under sin segling råka de förirra sig
till det öde och otillgängliga Vrakö.
Förledd av en tillfällig nyck och ett vackert
flickansikte, besluter Kristoffer, som inom
kamratkretsen utgör det oberäkneliga
elementet, diktar- och äventyrarlynnets
representant, att bli kvar på öns enda gård,
trots det ytterst ogästvänliga bemötande
de där röna. Frampå höstsidan skola hans
vänner hämta honom därifrån. Emellertid
får idyllen med Henrika, den vackra
bonddottern, inom kort alltför många mörka
inslag för att riktigt motsvara Kristoffers
förväntningar. Han kommer under fund
med att allt ej står rätt till på ön;
bonden har sitt förnämsta näringsfång av de
vrak, varmed Vår Herre välsignar
stranden, och gör också sitt bästa för att öka
deras antal. Dessutom börjar Henrikas
döda fostersyster Renata allt mera
sysselsätta Kristoffers fantasi. På ett nästan
mystiskt sätt tränger sig hennes bild mel-

lan honom och hans käresta, och då han
uppdagar att bonden mördat henne, liksom
tidigare hennes föräldrar, därför att hon
ej velat bli hans hustru, kommer denna
upptäckt närmast som en bekräftelse på
vad han redan anat. Själv blir han i sista
stund genom sina kamraters ankomst
räddad från att dödas av gårdens svartsjuke
dräng; och efter att i en våldsam scen
öppet ha anklagat bonden., för hans brott,
seglar han bort för att aldrig vända
tillbaka.

Mörne är i främsta rummet lyriker, och
hans bok bär prägeln härav på gott och
ont. Han äger knappast den
berättar-fantasi, som smittar läsaren och får denne
att godtaga även ett ganska osannolikt
händelseförlopp, sådant som den
föreliggande novellens. Nu kan man inte riktigt
tro på denna vrakplundrarromantik, som
onekligen har ett visst släkttycke med den
man möter i salig Emelie Flygare-Carléns
romaner. Härtill kommer den fullständiga
bristen på tidsfärg. Visserligen finnas ett
par tidstypiska detaljer, men dessa bryta
sig ur ramen och verka alltför avsiktligt
ditsatta. Tonen över berättelsen i sin
helhet är sådan, att läsaren omedvetet
förlägger dess händelser till våra dagar; och
därigenom ökas ytterligare det
verklighetsfrämmande och romanaktiga intryck, de
göra.

Inte heller karaktärsskildringen utgör
författarens starka sida; alla hans personer
ha något tunnt och konstruerat över sig.
Då äger nästan den stora nyponbusken vid
Renatas vik »en mera påtaglig och fyllig»
individualitet. Mörne återger
skärgårdsnaturen och dess liv con amore; det är

Arvid mörne: Inför havets anlete. Stockholm, Albert Bonnier.
Ivar Ljungquist: Det mörka Småland. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
G. Heden vind Eriksson: Järnets gåta. Stockholm, Tidens förlag.
Sigfrid Siwertz: Ställverket. Stockholm, Albert Bonnier.
Gustaf Hellström; Dagdrömmar. Stockholm, Albert Bonnier.

42 — Ord och Bild, Ji-.a årg.

657

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free