Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Riddarholmskyrkan. En överblick efter den avslutade restaureringen. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Wallin
delen synlig. Längst i väster över den
Strijkska graven finnes t. o. m. ett stycke
av korsgångens valvbyggnad i behäll. I
mittskeppets västligaste del ser man
också ett stycke av den kvarstående ej
genombrutna långhusmuren med ett av
de ursprungliga södra
mittskeppsfönstren helt bevarat med sitt rosverk. —
Även de nybyggda sidoskeppsvalven
fingo sin dekorering i målning, av
vilken smärre delar ännu äro behållna.
Bland de många rön man kunnat
göra angående kyrkans medeltida
tillstånd är det ett som har det största
intresse för hela interiörens ursprungliga
beskaffenhet. Den ursprungliga
golvläggningen, som blivit anträffad i koret
invid det äldst fristående altaret, var av
ganska överraskande art. Den bestod
av kullerstensläggning som en
småstadsgata. I stort torde detta golv ha
betydligt ökat rummets pittoreska verkan.
Större eller mindre nivåskillnader ha
också säkerligen förekommit, och där
urberget sköt i dagen, har det också
direkt fått tjäna som golv. Ett litet
stycke av detta ligger ännu i dagen i
närheten av norra ingången och skjuter
upp ej obetydligt över pelarnas baser.
Den målade dekoreringen av
kyrkans interiör framträder numera ganska
dämpat och blekt. Den ursprungliga
färgstyrkan, vilken som ovan
framhållits aldrig varit hård eller påträngande,
har ytterligare försvagats av den hårda
behandling den ömtåliga dekorationen
undergått under tidernas lopp. Ar 1572
täcktes densamma första gången av
övermålning, och därefter ha övermålningarna
följt på varandra i en enda oavbruten och
tät följd, främst betingad av de många
begravningsdekorationerna, som alla
in-grepo skadande på de dolda målnin-
garna. Vid många sådana tillfällen
kläddes hela valven med svart kläde och
valvribborna med silvergas, och allt detta
fästades med otaliga spikar. Vid andra
tillfällen målades valvkapporna helt svarta
för att efter ceremonien åter målas i
gråvit kalkfärg. Det övermålningslager som
täckte medeltidsmålningarna var således
både tjockt och innehållsrikt, och de
målningar som doldes därav voro helt
naturligt långt ifrån i sitt ursprungliga
friska tillstånd. Väggmålningarna ha
emellertid lidit allra mest, och av dem
finnas nu endast ett par fragment i
behåll, sedan man vid ett
restaureringstillfälle beslutat sig för och till stor del
utfört renhuggning av korväggarna från
ali puts, även den ursprungliga
medeltida, som bar kyrkans enda
figurmålningar. Resterna av ett par
apostla-figurer finnas kvar, nu dolda av kyrkans
barockaltaruppsats.
De målningar som nu ha betydelse
för interiören äro enbart valvsystemets
målningar. Dessas huvudkaraktär av
sträng anslutenhet till arkitekturen är
redan ovan påpekad. Deras kvalitet både
i fråga om formbehandling och färg
ställer dem bland det allra främsta vi äga
kvar av unggotiska dekorationer. Och
deras historiska betydelse ökas av
deras nära släktskap med de märkliga
målningarna i Strängnäs domkyrka.
Fram-kallningen av målningarna i dessa bägge
kyrkor, Strängnäs domkyrka och
Riddarholmskyrkan, har helt enkelt skänkt
oss åter det unggotiska uppsvenska
monumentalmåleriet i dess allra mest
representativa exempel. Ett område i vår
konsthistoria, som förut var nästan
okänt, har genom dessa bägge arbeten
inom en tid av föga mer än ett årtionde
blivit företrätt på ett sätt som bevisar
gruppens ledande ställning under hela
det tidevarv den inleder. Det klart
ådagalagda skolsammanhanget mellan
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
