- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
16

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Riddarholmskyrkan. En överblick efter den avslutade restaureringen. Av Sigurd Wallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigurd Wallin

Drottning Ulrika Eleonora d. ä:s sarkofag i
Karolinska korets gravvalv.

ett ruinerat skick, då han beslöt sig för
deras ombyggnad och återuppständelse
i de halvt medeltidsimiterande
renässansmonumenten.

Som ovan antytts har
Riddarholms-kyrkans senaste restaurering medfört
åtskillig revidering i det närmast
föregående århundradets åsikter om Johan
III:s betydelse för kyrkan. Vad
medeltidskungarnas gravar beträffar har en
särskild, av professorerna Carl M. Fürst
och Martin Olsson utförd undersökning
ådagalagt, att Johan III:s båda
monument verkligen blivit resta över de
bevarade medeltida gravarna och således
ej äro att anse som innehållslösa
keno-tafier. Vad som på Johan III:s tid kunnat
finnas kvar på platsen av synliga äldre
monument eller kvarlevor av sådana, det
är alldeles okänt, men tydligen ha de
bägge gravplatserna varit kända, utan
att man behövt göra undersökning i de
murade gravarnas inre. De bägge nya
tumborna lät Johan III åren 1573 och
1574 utföra av den nederländske
stenhuggaren Lucas van der Werdt och efter
ett program, som blivit uppgjort i
konungens kansli. Både i inskrifter och

heraldiska framställningar var en viss
medeltidsstil eftersträvad. Författandet
var anförtrott åt sekreterarna i Kansliet,
främst Rasmus Ludvigsson och jämte
honom Vencelavus Herold. Den nu
företagna vetenskapliga undersökningen av
dessa minnesmärken har här på
arkeologisk, antropologisk och arkivalisk väg
skänkt oss åter den rätta innebörden av
dessa monument, vilken senare tiders
tradition betydligt förvanskat.

Med renässansen utbildade sig ett
ideal för en stormans gravanordning som
väsentligt skilde sig från medeltidens.
Magnus Ladulås hade förbehållit sig den
ur hans tids synpunkt mest
eftersträvansvärda gravplatsen, vilken han kunde
kräva, då han själv var hela kyrkans och
klostrets donator, nämligen platsen
närmast framför högaltaret. Där kommo
honom till godo alla de mässor, som i
alla tider firades vid detta högaltare. En
renässansfurste önskade sig av en
stånds-mässig grav att den skulle lämna bekväm
och arkitektoniskt fördelaktig plats för
ett monument av helt andra
dimensioner än medeltidens herrar i regel bestått
sig. Helst önskade han därför ett sär-

6~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free