- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
18

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Riddarholmskyrkan. En överblick efter den avslutade restaureringen. Av Sigurd Wallin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigttrd Wallin

talet och långt in på 1700-talet härskade
i stormännens gravskick samma
tendenser som i Gustaf Adolfs begravning ägde
en i historiens ärofullaste ljus strålande
förebild. De växlande konststilarna
lånade villigt sin formskatt till dräkt ät
de omfattande begravningsceremonierna
och de ståtliga monumenten, innebörden
var hela tiden densamma.
Riddarholmskyrkan äger också landets förnämsta
gravkor bland dessa senare avläggare
av traditionen från storhetstidens
begynnelse, nämligen det kungliga Karolinska
gravkoret. Dess byggande omfattar en
lång tidrymd med början ett årtionde
efter Karl X Gustafs död, då
byggnadsplanen uppgjordes av Nicodemus Tessin
den äldre. Byggets avslutning skedde
först på 1740-talet under Hårlemans
överintendentskap, varom takkrönets
rokokoformer bära ett vida synligt
vittnesbörd. I det hela är emellertid detta
kor ett lika fullödigt uttryck för den
karolinska tidens former som Gustaf
Adolfs-koret är för hans tid.
Arkitektoniskt stå de båda som de värdigaste
drabanter vid högkorets sidor.

Till själva gravskicket följa
1600-talets stormän strängt en gemensam
sedvänja, vare sig begravningen sker
i ett särskilt kor eller i en murad grav
under kyrkans golv. Gravplatsen är i
båda fallen förlagd under jorden i ett
slutet och mörkt rum, dit tillträdet ledde
endast förbi en tung gravhäll i golvet,
vilken sällan öppnades för annat
ändamål än för att lämna tillträde för en ny
innevånare. Det underjordiska
gravvalvet var alltjämt det väsentliga, själva
graven. Det övre koret, som alltid stod
tillgängligt, var minneskapellet, det ljusa
rum som inneslöt ärestoder och
minnesinskrifter. Under 1600-talet skedde
därför regelbundet själva gravsättningen
i korets undre rum, gravvalvet, och ali
den prakt som nedlades på kistorna,

både de av trä och av metall utförda,
var gjord att ses endast vid själva
begravningstillfället och tillförsäkrade i
fortsättningen sin herre en
ståndsmäs-sighet, som i regel ingen åskådare fick
tillfälle att vare sig glädjas åt eller
avunnas. Ingen har heller haft en
föreställning om den rika mängd av
konstnärligt smyckade kistor, som kyrkans
gravar gömde, förrän vid restaureringen
de flesta gravarna måste öppnas för
välbehövlig reparation och deras innehåll
därvid kom i dagen. En mycket stor
del av restaureringsarbetet ligger här nu
åter dolt av golvets gravstenar.
Gravvalven under koren och gravarna under
kyrkans golv äro nämligen fyllda av
kistor, och ingen kyrka i landet kan i
fråga om rik och ymnig
begravningsprakt på något sätt jämföras med
Riddarholmskyrkan. Restaureringen har här
givit ett noggrant tillvarataget tillfälle
till studium av alla kistorna i samband
med deras omsorgsfulla reparerande.
Storhetstidens gravskick har därvid
framstått i påtaglig rikedom, och ett långt
århundrades store möta här i en högtidlig
procession med bleknad och multnad
prakt, sönderfallande broderier, lossnande
målarguld och förfallna metallornament.

Under 1700-talet intränger en och
annan nyhet vid förhärligandet av de
stora döda, vartill är att räkna seden
att insätta kistan i en stensarkofag, som
placeras uppe ovan jord, helst i det
övre kapellet till ett gravkor. I
Riddarholmskyrkan, vår förnämsta gravkyrka,
infördes denna nya sed med Karl XII:s
sarkofag1) och därmed blev kyrkan också
ägare av landets ojämförligt främsta
monument av denna art. I sin ädla
enkelhet och värdighet är sarkofagen i sin
uppställning framför fondväggen i
Karolinska gravkoret av en mäktig verkan.
Dess mästare är Nicodemus Tessin den

1 Avbildad i O. o. B. 1918 sid. 595.

8~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free