Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Riddarholmskyrkan. En överblick efter den avslutade restaureringen. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Wallin
monumentala gravplatser. Kistorna äro
inställda i de praktfullaste
tennsarkofager som någonsin blivit utförda i vårt
land, med mönstren lånade från
Europas förnämsta konstcentra och var och
en utförd av en hel rad de skickligaste
konstnärer och yrkesmän.
Småningom restes flera
stensarkofager ovan jord i kyrkan. Ar 1758
insattes Johan Banérs kista i en sarkofag
av brun kalksten, som då uppställdes i
hans gravkapell. Den vid detta
tillfälle gjorda anordningen av koret var,
till stor del tack vare den säregna
synpunkt under vilken den var synlig
nedifrån kyrkan, påfallande vacker och
stämningsfull. Gravkapellet, vars golv
ligger åtskilligt upphöjt över kyrkans
golvnivå, öppnade sig mot denna med
en smal och hög bägöppning. Från
kyrkan såg man genom denna upp i det
starkt belysta koret och såg där den
främre gaveln av sarkofagen och ovan
denna det på fondväggen hängande
helfigursporträttet av fältherren. Denna
aspekt har restaureringen uppoffrat,
vilket måste inrangeras som en förlust.
Det har skett som en följd av att man
önskade återställa den forna korsgångens
arkad, vilken avbröts av det Banérska
korets bågöppning, varför denna måste
igenmuras.
Först så sent som år 1832
skrinlades Gustaf II Adolf i sin nuvarande
sarkofag i det övre koret. Själva
sarkofagen hade av Gustaf III beställts för
hans fader Adolf Fredrik. Karl XIV
Johans grandiosa sarkofag av
Älvdals-porfyr följde därpå efter mitten av
århundradet och restes som mittpjäs i
det nyuppförda Bernadotteska gravkoret.
Därmed äro kyrkans stensarkofager
uppräknade. Ett slags fortsättning av denna
sed har emellertid restaureringen
medfört genom uppflyttandet av några
tennkistor från gravvalven till de övre ka-
pellen. Grevens av Vasaborg stora
tennkista har sålunda uppställts på ett
postament mitt i gravkapellet synlig från
kyrkan genom korets järngaller. Tack
vare kistans monumentala former och
framför allt korets
belysningsförhållanden har här kunnat åstadkommas en
sällsynt stämningsrik effekt. Dagern
faller sparsamt in genom de överst under
valvet sittande små rundfönstren och
silar ned utefter det trånga korets
väggar. Fanor och vapen hänga i
halvdager på väggarna, och kistan står
nederst i skymningen på bottnen av det
smala gravliknande rummet. —
Uppflyttandet av fältmarskalkarna
Lewenhaupts praktfulla tennkistor i deras
gravkor har närmast föranletts av rent
praktiska skäl. Gravvalven under dessa kor
hade nämligen efter hand fyllts av kistor
i flera varv, varvid de övre kistorna
genom sin tyngd tryckt ihop de undre.
När vid restaureringen alla kistorna
återgivits sin ursprungliga form, blev
det omöjligt att åter placera dem alla
i valven. Man valde då den utvägen
att uppställa de äldsta och förnämsta
ättemedlemmarnas kistor i det övre
kapellet.
Såväl över som under golvet äro
gravminnena hopade i denna kyrka, och
golvet självt är en enda mosaik av
gravstenar, sällsynt vackert och på samma
gäng rymmande minnesmärken från ett
äldre skikt än de högadliga gravkorens.
Utom några märkliga medeltida stenar
ligga här en mängd 1500- och
1600-talsstenar över borgerliga
församlingsmedlemmar. Det har krävts åratals
arbete av en skicklig stenhuggarstab under
professor Martin Olssons ledning att
återställa detta märkliga golv så långt
som möjligt i gammalt och helt skick.
De flesta stenarna voro före
restaureringen flyttade från sina gravar och
nästan alla mer eller mindre stympade
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
