Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Riddarholmskyrkan. En överblick efter den avslutade restaureringen. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Wallin
den gamla troféhängningen tät, klädande
och täckande arkitekturen, så kan den
nya däremot betecknas som luftig och
genomskinlig. Med kravet på full
trygghet mot de uthängda fanornas skadande
har valet av hängningssätt varit
betydligt inskränkt och antalet troféer som
kunnat på ett konstnärligt
tillfredsställande sätt placeras blivit jämförelsevis
litet, samtidigt som de utbredda
dukarna mer än de tätt draperade fylla luften
uppe i valven. Troféernas betydelse
för Riddarholmskyrkan som historiska
minnesföremål torde vara för klar för
att här behöva påpekas.
Innan denna flyktiga skiss över ett
så vidlyftigt ämne som
Riddarholmskyrkan och dess mångahanda minnen
avslutas, måste emellertid med några
ord påminnas om något, som torde
vara betydligt mindre känt och som vi
ha svårt att förstå som verkligt allvar,
nämligen det upprepade hotet om hela
kyrkans rivande. Allt från Kristinas
till Gustaf III:s tid var dock detta
en aktuell fråga, vars verklighet vi
kunna studera i de mausolé- och
pantheon-projekt, som skulle ha ersatt den gamla
kyrkan. Det första av dessa förslag
framlades för drottning Kristina och
avsåg att åt Gustaf II Adolf bygga ett
minnesmärke av betydligt större
dimensioner än det först uppförda gravkoret.
Det av den berömde franske
konsthistorikern André Félibien uppgjorda förslaget
omfattade en mausolé i form av en stor
centralbyggnad, utsmyckad med hela
den rika och invecklade allegoriska
apparat, som tidens konst var mäktig,
med konungens monument rest i
rummets centrum och med graven placerad
mitt därunder i en krypta.
Nästa gång ombyggnadsfrågan kom
upp var Tessin d. ä. mästaren. Innan
hans ritning till det Karolinska
gravkoret godkändes hade han gjort en hel
rad förslag till betydligt mer omfattande
nybyggnader vid kyrkan. Han söker
lösa barockens rymd- och praktbehov
för den kungliga gravkyrkan dels genom
en rad varierande förslag till utbyggande
av ett stort kapellrikt barockkor framför
det gamla koret, en byggnad som från
staden sett skulle dölja den
gammalmodiga kyrkan, dels genom att ersätta
hela kyrkan med en stor kupoltäckt
centralbyggnad i romersk anda och
försedd med ett rikt utbildat
kapellsystem.
Slutligen kommer det sista och mest
omfattande nybyggnadsförslaget under
Gustaf III:s tid. Sedan konungen år
1790 givit i uppdrag åt arkitekten Erik
Palmstedt att göra förslag till ett
monumentalt ordnande av trakten kring
Stockholms slott, upplades planer av en
förbluffande omfattning, vilka bl. a. gingo
ut på en enhetlig perspektivisk
anordning av hela sträckan från Slottsbackens
krön med Gustaf III:s jättestaty, genom
den med uppoffrande av Storkyrkan
breddade Storkyrkobrinken och ned till
Riddarholmen, där i stället för
Riddarholmskyrkan en kopia av Roms
Pantheon skulle bilda perspektivets
slutpunkt. I samma anda går Louis-Jean
Desprez’ nästan samtidiga
pantheonför-slag, ehuru hans centralbyggnad är
betydligt större och rikare utbildad, ett
luftslott av lika kolossala dimensioner
som samme konstnärs Haga. Och med
dessa Gustaf III:s outförda projekt att
förvandla Stockholm till ett Rom och
Venedig avslutas drömmarna om den
gamla gråmunkekyrkans utbytande mot
något bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
