Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaviansk opera. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agne Beijer
Neptunus. Dräktbild, c:a iyyo,
sannolikt tecknad av
Parisoperans kostym ordinat ö r
B o que i.
Ur Kungl. Teater?is äldsta
kostymböcker.
Den gången gällde det emellertid
ännu icke för kungen att komma med
något nytt och självständigt, utan endast
att skapa en operationsbas för framtiden.
Med scenerierna till Thetis och Pelée
konkretiserades för den svenska
publiken en teatralisk-heroisk miljö, en irreal
och tidlös och dock på samma gång
påtagligt verklig fantasivärld, som redan
i sig själv betydde en erövrad ny
kontinent för vårt litterära liv, fullkomligt
oberoende av beskaffenheten och den
konstnärliga halten av det verk, genom
vilket det tillfälligtvis första gången
presenterades.
Nationalmuseum äger en samling på
åtskilliga tusental teaterblad från 1600—
1700-talen, en utomordentligt värdefull
teaterhistorisk källa, vars vetenskapliga
utnyttjande dock väsentligen försvåras
av den omständigheten att så gott som
inga av dessa blad bära någon som helst
uppgift om till vilken pjes eller ens till
vilken tid och vilket land de referera
sig, ännu mindre vilken konstnär som
tecknat eller kopierat dem — ty i de
allra flesta fallen är det med kopior vi
ha att göra. Av såväl inre som yttre
kriterier att döma är dock flertalet av
dem att hänföra till Ludvig XIV:s
Frankrike. Av den säregna form av fransk
klassicism som där under 1600-talets
sista och 1700-talets första decennier
utbildades inom teatern av de båda
utomordentliga dekoratörerna Bérain, far och
son, ger museets samling en rikare och
fylligare bild än kanske någon annan
samling i världen. I alla dessa bilder
är det blott ett fätal motiv som varieras,
i första ögonblicket har man nästan det
intrycket att det är samma palatsgård,
samma tuktade bosqueter eller
arkitektoniskt stiliserade klipplandskap som om
och om igen återkomma. Först så
småningom differentieras den ena bilden från
den andra, och man tvingas att beundra
just den outtömliga uppfinningsrikedom
varmed dessa konstnärer förstått att
förnya sig själva inom de snäva gränser
som teatertraditionalismen oeh kanske
även deras egen strängt klassicistiska
smak uppdrogo. Självklart är
emellertid att vi icke få bedöma dessa skisser
i tusch eller crayon som fristående
konstverk, åsyftande en viss artistisk verkan
som teckningar betraktade. Uppdragna
ofta med en konstruktionsritnings
precision, utan ens ett försök att fånga
ljusets och färgernas spel, avsågo de
endast att tjäna som stöd och underlag
för dekorationsmålaren. Och vi i vår
tur måste, om vi verkligen vilja komma
åt deras konstnärliga idé, försöka över-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
