Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaviansk opera. Av Agne Beijer - Rhytmer. Av Hugo Gyllander - Fatum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teatern måste i kraft av sitt eget väsen
vända sig till de många, även med risk
av indignation och förakt från de få.
Ingenting är heller så angeläget som
att åter bringa jämvikt mellan dessa
båda gruppers var å sitt håll lika
berättigade krav. Men ett raserat Rom
återuppbygges icke på en dag. Icke
heller äro vi mycket hjälpta med att
i passiv avvaktan vänta på de nya
människor som skola komma och bygga upp
teaterns nya Atlantis. Den historiska
gemenskapen mellan leverne och konst
är baserad på den enkla principen gåvor
och gengåvor, och initiativrätten tillhör
i lika hög grad dem båda, konsten icke
mindre än människorna. Någon generatio
spontanea av en ny publik är icke
att hoppas på. Däremot känner vår
historia många exempel på hur en
enskild mans viljekraftiga ingripande
omskapat både människornas sinnelag och
konstens art. Gustaf III:s teater står
som ett monument över en sådan bragd.
 |
Fransk balettscen c:a 1770. Gouache. I Musée de l’Opera, Paris. |
Det synes mig en gammal, gammal kvinna,
som sitter böjd, i vrå av spindelnät
och mörker, liknöjt döv och stum för allt,
som sorlar utanför —
Så lyfter hon sitt huvud plötsligt upp,
och ögat glänser, munnen mumlar fram
ett ord. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
