Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Rhytmer. Av Hugo Gyllander - Fatum - Oändlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ramla många höga babelstorn,
som tycktes grundade för evigheten,
och många fraser, väl tillrättalagda,
som trott sig funnit livets gåtas svar,
och löst den gamla, dunkla hemligheten,
de blåsas bort av Fatum, av det Sagda.
Där hjälper vädjan ej, och ej protest,
och fåfängt mana kämparne till striden
med dagens slagord. Ingen makt förmår
att hejda det, som över jorden går,
det, som en gång bestämdes bortom tiden.
Den gamla kvinnan i sin mörka vrå!
Jag stundom tyckt mig skåda hennes blick
ur fjärran lysa, ondskefullt och kallt.
Och fasa grep mig, känslan av, att allt,
jag skapade och ville, fåfängt var,
och att det verkliga, som sist blev kvar,
var endast det, hon suveränt befallt.
Men stundom var det åter, som om djupt
i hennes ögon låg en stilla glans
av idel godhet,
som vore hon en vänlig eumenid,
och förde fram till frid och ro den själ,
hon tuktat mest,
en mor, som ville väl,
och som förstod vår sanna lycka bäst.
I dessa stunder grep mig åter hopp
och lyfte mig ur tröstlöshetens dy,
till nya strider —
Jag böjde mig, och krävde ingen rätt
och intet svar
av det som sagts, av det som verkligt Var.
Jag vandrade i drömmen, gata upp
och gata ned, förutan mål, och trött
jag såg, med liknöjd blick, på husens rader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
