- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
48

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om det svenska rikstelefonnätet. Av Herman Rydin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H erman Ry din

terna, utgingo dessa först mera uniformt,
men allt efter som nätet växte ut och
förty lockade pukliken att tätare begagna
sig därav, måste taxan litet emellan
ändras för att smidigare foga sig efter
spindelvävens växlande byggnad. I 1915
års telefonreglemente övergick man till
en rationellare beräkningsgrund, som på
samma gång kan betecknas som en
milsten i utvecklingen. Ledningarna hade
nämligen då vuxit ut till vad man med
skäl kan kalla ett verkligt nät med
tämligen direkta vägar mellan de flesta
taxestationer. Man ansåg därför att
samtalsavgiften borde beräknas efter
fågelvägsav-ståndet och icke, såsom förut varit
ekonomiskt nödvändigt, efter de linjers längd som
användes för att framföra samtalet, vilket
icke alltid kan ila den kortaste vägen.

Man har ofta i tidningspressen sett
och man har även personligen fått höra,
bland andra vänliga råd, även det att
likasom postverket har ett uniformt porto
över hela riket, borde telegrafverket
också kunna införa ett sådant. Det
låter förståndigt och enkelt, men man
förbiser att det är en grundväsentlig
skillnad mellan de båda verken och dess
prestationer. Oavsett att telegrafverket
har att manövrera ett ytterst
komplicerat och tekniskt synnerligen ömtåligt
maskineri, som är värt hundratals
miljoner kronor, bör man betänka, att när
postverket betalar ungefär lika mycket
för en vagn eller båt, om denna för
fram tre eller tre hundra eller tre tusen
försändelser, så är en telefonförbindelse
helt upptagen av ett enda samtal, och
där kan samtidigt intet annat föras fram.
Om postverket vore i samma
predikament som telegrafverket, d. v. s.
översatt på postspråk vore nödgat att bestå
en särskild postskjuts för varje
försändelse, då skulle nog portot icke kunna
bli så uniformt och antagligen icke
heller så lågt, som nu dess bättre är fallet.

För en tid sedan roade sig en
förgrymmad och infernaliskt utspekulerad
insändare med att räkna ut följande.
När en järnvägsbiljett, t. ex. mellan
Stockholm och Västerås, kostar kr. 14: 20
fram och åter och en sådan resa tager
en tid av tillsamman sju timmar, d. v. s.
— och här kommer finessen — 10 öre
per tre minuters resa, så är det ocker
att telegrafverket tar 50 öre, hoc est
fem gånger så mycket, per tre minuters
samtal mellan samma städer! Om man
flyttar denna jämförelse från teoriens
dimmiga ängder till verklighetens klara
färdväg, vore det väl ej förmätet att
misstänka, att om Vesteråsbanan ställde
ett extratåg till förfogande för varje
passagerare å denna rut, priset bleve
ett helt annat än dessa 14 kronor och
20 ore. Likaledes skulle nog de flesta
Västeråsarna föredraga att få sitt ärende
uträttat på tre minuter, även om det
kostade hela 50 öre, framför att
använda en åttatimmars arbetsdag på
affären, även om det ej kostade mera än en
bagatell på 14 kronor. I denna supposition
har ej medräknats den lockelse en
Stockholmsresa i och för sig kan innebära
med därav följande tillfällen att spendera
ännu flera timmar och ännu flera kronor.

Dessa exempel kunna tyckas vara
utvalda såsom särskilt enfaldiga, men
det är ej så. De äro rätt typiska för
värdet av de allmänhetens funderingar,
varför de affärsdrivande verken ofta äro
utsatta. En annan erfarenhet om
insändare, som man ofta kan konstatera,
är den, att om en sådan är späckad
med siffror och detaljer för att visa,
huru illa man blivit behandlad, är den
i allmänhet rätt långt avlägsnad från det
verkliga förhållandet. Därmed är dock
icke sagt, att de mera allmänt hållna
insändarna alltid äro sanningsenligare.

48

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free